Klar forbattring!
Hej hej pa er!
Koh Chang ar... hm... intressant. Vi har haft det lite tufft pa senaste tiden. Vi kom hit och domde snabbt ut stallet som dott och trakigt. Ingen strand i sikte och ett falskt marknadsfort boende. Tillslut hittade vi till stranden, och den var valdigt fin. Och sa hittade vi partyt, eller ska vi saga partyna, och de var valdigt bra. Sa vi fick ta tillbaka det vi sagt och erkanna att Koh Chang faktiskt var ett partystalle med fin strand. MEN. Det borjade regna. Och regna. Och regna. Inte bara ute, utan aven i var bungalow. Den huvudsakliga regnmassan kom i garderoben, pa Rebeckas prydligt vikta kladhogar. Det var val inte sa farligt tankte vi. Man far det man betalar for och vi kan torka grejorna i solen. Men det kom ingen sol. Det har fortfarande inte kommit nagon sol. Det sporegnar hela natterna (och da menar vi verkligen SPOregnar!) och det haller i sig fram till formiddagen. Pa eftermiddagen spricker det upp litegrann men det ar fortfarande mulet och inget strandvader (eller torka-klader-vader for den delen). Sahar har det hallit pa i cirka tre dagar nu. Suck! Vi vaknade mitt i natten och fick stanga av flakten, da bada tva fros och var genomfuktiga. Sa ska det inte vara i Thailand har vi hort!
Sa det var den forsta katastrofen. Den andra var att Elin drabbades av nagon mystisk (?) magsjuka. Vi behover inte ga in pa nagra detaljer men vi kan saga att det blev en del toalettbesok under natten och somnen forstordes av febern. Sa vi fick snallt stanna i var kalla, fuktiga bungalow da sjuklingen var pa tok for dalig for att flyttas. Dock orkade vi pallra oss ner till den lilla biografen de hade pa Magic Garden for att se kvallsfilmen. Mysigt!
Dock var det inte sa mysigt att Magic Garden hade tisdagsparty. Tydligen sa turas klubbarna har om att ha sina partyn pa olika veckodagar (eller natter) och igar var det Magic Gardens tur. Detta innebar att ungefar hela on festade tio meter ovanfor vara huvuden. Daliga remixer av bra latar och nagon slags trumshow som hotade att doda vara hjarnceller och spranga vara trumhinnor. Mindre kul. Men vi far val skylla oss sjalva eftersom vi valde stalle efter partyaccess...
Vi vaknade imorse och fick en smarre chock. Hade vi drabbats av en tsunami, somnade vi ovetandes ute i regnskogen eller var vi helt enkelt ute till havs? ALLT var PISSEBLOTT!!! Det flot omkring grejer pa golvet och vart badrum var som en sjalvfungerande dusch. Men da sa vi BASTA! Nu racker det. Vi flyttar! Vi packade vara vaskor fort som f*n och gav oss ut for att leta nytt boende. Typ allt var fullt. Denna gangen vagrade vi bungalow, vi ville ha ett bastant rum med hela vaggar och tak (och garna tv :]) Tillslut besannades vara drommar. Vi hade sant flyt att vi fick det sista rummet pa ett jattefint guesthouse, som dessutom var halften sa dyrt som Magic Garden. Tv, ja. Typ 40 kanaler. Swimming pool star det och gratis frukost. Varsin sang i ett stort rum. SCORE! Sa nu ar vi lite gladare och borjar tycka om detta stallet mer och mer. Idag sag vi en jattefin film om tva skridskoakare som blev kara i slutet. Vi tror att vi ar lite karlekskranka for bada tva brast ut i grat da slutscenen spelades och de alskande omfamnade varandra. Snyft. Till raga pa allt sa hette objektet for var atra (den manliga huvudrollen) Zac. Kan det vara en slump? Vi tror att det ar odet!
Vi ar fortfarande lite bittra though pa det daliga vadret eftersom det forstorde vara planer pa trekking och snorkelutflykt. Forhoppningsvis kommer det bli fler tillfallen, men regnskogen har ar sa fin och det hade varit roligt att fa se den lite narmare. Nu har vi iallafall bokat (och fatt) boende pa Koh Phi Phi. Tjoho! Dit drar vi den 2a januari och stannar hela elva natter. Nu vill vi bara ta det lugnt och bli bruna!
Pa nyar, alltsa imorgon, blire beachparty! Det verkar som att hela on ska dit. Det hoppas vi att den ska. Tyvarr har alla de kompisar som vi fick pa senaste utekvallen dragit vidare till Koh Phangan over nyar, men vi ska nog kunna ragga upp nya. Senaste utekvallen by the way tal att namnas att vi smakade var(a) forsta bucket(s). For de noobies som inte vet vad en bucket ar sa ar det helt enkelt en hink med alkoholbaserad dryck. (Pappa Pelle, du hade gillat den gin & tonicen!) Det ar valdigt praktiskt for den som inte orkar sta och hanga i baren. Man koper helt enkelt sin hink och sen ar man kord. Nejda men sedan har man sitt pa det torra sa att saga.
Vi hoppas naivt pa sol imorgon. Vi far val kolla en vaderleksrapport pa en av de 40 kanalerna vi har :)
Hoppas att ni har sovit gott och att er dag blir den basta i era liv!
Hej da!
Koh Chang ar... hm... intressant. Vi har haft det lite tufft pa senaste tiden. Vi kom hit och domde snabbt ut stallet som dott och trakigt. Ingen strand i sikte och ett falskt marknadsfort boende. Tillslut hittade vi till stranden, och den var valdigt fin. Och sa hittade vi partyt, eller ska vi saga partyna, och de var valdigt bra. Sa vi fick ta tillbaka det vi sagt och erkanna att Koh Chang faktiskt var ett partystalle med fin strand. MEN. Det borjade regna. Och regna. Och regna. Inte bara ute, utan aven i var bungalow. Den huvudsakliga regnmassan kom i garderoben, pa Rebeckas prydligt vikta kladhogar. Det var val inte sa farligt tankte vi. Man far det man betalar for och vi kan torka grejorna i solen. Men det kom ingen sol. Det har fortfarande inte kommit nagon sol. Det sporegnar hela natterna (och da menar vi verkligen SPOregnar!) och det haller i sig fram till formiddagen. Pa eftermiddagen spricker det upp litegrann men det ar fortfarande mulet och inget strandvader (eller torka-klader-vader for den delen). Sahar har det hallit pa i cirka tre dagar nu. Suck! Vi vaknade mitt i natten och fick stanga av flakten, da bada tva fros och var genomfuktiga. Sa ska det inte vara i Thailand har vi hort!
Sa det var den forsta katastrofen. Den andra var att Elin drabbades av nagon mystisk (?) magsjuka. Vi behover inte ga in pa nagra detaljer men vi kan saga att det blev en del toalettbesok under natten och somnen forstordes av febern. Sa vi fick snallt stanna i var kalla, fuktiga bungalow da sjuklingen var pa tok for dalig for att flyttas. Dock orkade vi pallra oss ner till den lilla biografen de hade pa Magic Garden for att se kvallsfilmen. Mysigt!
Dock var det inte sa mysigt att Magic Garden hade tisdagsparty. Tydligen sa turas klubbarna har om att ha sina partyn pa olika veckodagar (eller natter) och igar var det Magic Gardens tur. Detta innebar att ungefar hela on festade tio meter ovanfor vara huvuden. Daliga remixer av bra latar och nagon slags trumshow som hotade att doda vara hjarnceller och spranga vara trumhinnor. Mindre kul. Men vi far val skylla oss sjalva eftersom vi valde stalle efter partyaccess...
Vi vaknade imorse och fick en smarre chock. Hade vi drabbats av en tsunami, somnade vi ovetandes ute i regnskogen eller var vi helt enkelt ute till havs? ALLT var PISSEBLOTT!!! Det flot omkring grejer pa golvet och vart badrum var som en sjalvfungerande dusch. Men da sa vi BASTA! Nu racker det. Vi flyttar! Vi packade vara vaskor fort som f*n och gav oss ut for att leta nytt boende. Typ allt var fullt. Denna gangen vagrade vi bungalow, vi ville ha ett bastant rum med hela vaggar och tak (och garna tv :]) Tillslut besannades vara drommar. Vi hade sant flyt att vi fick det sista rummet pa ett jattefint guesthouse, som dessutom var halften sa dyrt som Magic Garden. Tv, ja. Typ 40 kanaler. Swimming pool star det och gratis frukost. Varsin sang i ett stort rum. SCORE! Sa nu ar vi lite gladare och borjar tycka om detta stallet mer och mer. Idag sag vi en jattefin film om tva skridskoakare som blev kara i slutet. Vi tror att vi ar lite karlekskranka for bada tva brast ut i grat da slutscenen spelades och de alskande omfamnade varandra. Snyft. Till raga pa allt sa hette objektet for var atra (den manliga huvudrollen) Zac. Kan det vara en slump? Vi tror att det ar odet!
Vi ar fortfarande lite bittra though pa det daliga vadret eftersom det forstorde vara planer pa trekking och snorkelutflykt. Forhoppningsvis kommer det bli fler tillfallen, men regnskogen har ar sa fin och det hade varit roligt att fa se den lite narmare. Nu har vi iallafall bokat (och fatt) boende pa Koh Phi Phi. Tjoho! Dit drar vi den 2a januari och stannar hela elva natter. Nu vill vi bara ta det lugnt och bli bruna!
Pa nyar, alltsa imorgon, blire beachparty! Det verkar som att hela on ska dit. Det hoppas vi att den ska. Tyvarr har alla de kompisar som vi fick pa senaste utekvallen dragit vidare till Koh Phangan over nyar, men vi ska nog kunna ragga upp nya. Senaste utekvallen by the way tal att namnas att vi smakade var(a) forsta bucket(s). For de noobies som inte vet vad en bucket ar sa ar det helt enkelt en hink med alkoholbaserad dryck. (Pappa Pelle, du hade gillat den gin & tonicen!) Det ar valdigt praktiskt for den som inte orkar sta och hanga i baren. Man koper helt enkelt sin hink och sen ar man kord. Nejda men sedan har man sitt pa det torra sa att saga.
Vi hoppas naivt pa sol imorgon. Vi far val kolla en vaderleksrapport pa en av de 40 kanalerna vi har :)
Hoppas att ni har sovit gott och att er dag blir den basta i era liv!
Hej da!
...---... (SOS)
Hoho fran odelandet!
Nej da inte riktigt men Lonely beach var inte sa livat som vi trodde. Iaf inte igar kvall klockan nio. Men vi ar glada att vi kom hit helskinnade. For det tvivlade vi pa under sjalva resan! Herregud vilken mardrom! Vi lamnade Sihanoukville klockan halv atta pa morgonen. Vi var overlyckliga for bussen skulle egentligen akt klockan atta men den har gangen var den i tid, till och med for mycket i tid! Tur att vi ar tidspessimister sa att vi var tidiga. Bussen var jatteful och obekvam. Sjalvklart fick vi aka i cirka en kvart och sedan var det dags att byta buss. Till en lika ful. Och obekvam. Vi ar vid detta laget vana vid bussbyten (man maste alltid byta bussar) och vi har lart oss att halla stenkoll pa vara vaskor sa att de sakert hamnar pa ratt buss. (For det ar ingenting man kan ta for givet!) Resan till gransen tog fyra timmar, med stopp pa vagen saklart. Det ar inte sa att nagon fran bussbolaget talar om varfor man stannar och hur lange man ska vara dar. Det ska man antingen redan veta sjalv eller ta reda pa. Som tur var var hela bussen full med vasterlanningar, sa alla var lika forvirrade. Val framme vid gransen sag vi hur vara vaskor lastades upp pa en karra och kordes ivag. Vi sprang efter. Nagra herrar vinkade in oss till en pass/visumkontroll (medan vaskorna fortsatte at ett annat hall). Det fanns inte sa mycket att gora. Vaskorna forsvann over gransen och vi fick snallt sta kvar pa andra sidan i gassande sol utan en aning om nagonting.
Vi hade iallafall anat att vi skulle byta buss efter gransen. Det hade inte alla. Ett danskt par som stod bakom oss i kon hade lamnat sitt handbagage i bussen med kamera och allt. Bussen syntes nu inte langre till. Aj aj aj. LAAAAAANG vantan men tillslut kom vi over gransen. Till var lattnad lag vara vaskor i en (inte sa) prydlig hog och vantade pa oss. Killen som hade "varit sa snall och burit dit dem" ville sjalvklart ha lite dricks for modan. Vi sa att vi hade garna burit vara vaskor sjalva om vi bara hade fatt ett val. Dessutom hade vi varken baht, riel eller dollar sa det var lite svart. Inte ens nar Elin tog upp sin planbok och visade de tomma gapande facken var han nojd.
Tillslut blev vi visade till en minibuss som skulle till Koh Chang. Problemet var bara att denna buss redan var overfull med manniskor och bagage. Sa de sa till oss att ga at sidan och vanta i tjugo minuter pa nasta buss. Vi joinade nagra andra som ocksa skulle till Koh Chang (daribland det danska paret som for ovrigt lyckats fa tillbaka sitt handbagage!) och vantade talmodogt i ca en och en halv timme, kanske mer till och med. Nar man star i glodhet sol utan socker i kroppen (eller mat) tappar man snart uppfattning om tid. En annan sak man tappar ar humoret. En fransk tjej och hennes pojkvan plus en finsk man borjade upprort att hetsa den lilla gruppen som skulle till Koh Chang att gora uppror. De trodde att detta var en "scambus" som medvetet lat oss vanta sa att vi skulle bli tvungna att sova en natt i Trat pa ett av deras guesthouse. Sa UPP TILL KAMP! Nu var vi arga! Vi var tillrackligt manga for att kunna fylla en minibuss och det stod flera stycken tomma minibussar pa parkeringen. Vi tyckte att vi kunde fa aka med en av dem. Nu blev det fart pa bussgubbarna. Efter lite gral och skrik (nastan) fick vi tillslut hoppa pa en buss till Koh Chang. Det var verkligen en MINIbuss! Varje gang bussen korde over ett gupp sa hoppade alla till och vi som satt langst bak slog huvudet (hart) i taket. Sjalvklart var det ett par byten pa vagen, dar vi fick vanta ytterligare, men vi kom tillslut fram och lyckades komma med sista farjan (som ocksa var sen). Javla helvetesresa!
Nar vi kom fram till on var det kolsvart och vi hade inte sa mycket val an att ga pa ett flak till en van dar det satt en liten man och skrek "Lonely beach lonely beach". Vi akte i typ 45 minuter och var framme pa vart hotell vid klockan nio. Bara fem och en halv timma forsenat. Men vi overlevde och somnade pa en nanosekund.
Magic Garden ar val kanske inte riktigt som pa bilderna, men man ska inte doma en bok efter omslaget. Och Lonely Beach ar val kanske ocksa lite val mer lonely an vad som stod i Lonely Planet (amen). Men stranden ar jattefin och bergen ar hoga och regnskogsbekladda. Turistbefolkningen verkar dessutom lite yngre, vilket ar ett plus.
Vi har inga telefoner. Det finns ingen tackning sa det blir radiosilence for en vecka. Om ni vill na oss sa far det bli via bloggen eller mail.
Anna; SVARA! Via mail helst.
Nu ska vi kolla in byn och forhopppningsvis kommer vi att kunna skriva om nagon haftig trekking eller battur som vi har gjort tills nasta gang.
Hoppas att ni har det bra i Peking familjen Widing!
Hare gott! Hej och sa.
Nej da inte riktigt men Lonely beach var inte sa livat som vi trodde. Iaf inte igar kvall klockan nio. Men vi ar glada att vi kom hit helskinnade. For det tvivlade vi pa under sjalva resan! Herregud vilken mardrom! Vi lamnade Sihanoukville klockan halv atta pa morgonen. Vi var overlyckliga for bussen skulle egentligen akt klockan atta men den har gangen var den i tid, till och med for mycket i tid! Tur att vi ar tidspessimister sa att vi var tidiga. Bussen var jatteful och obekvam. Sjalvklart fick vi aka i cirka en kvart och sedan var det dags att byta buss. Till en lika ful. Och obekvam. Vi ar vid detta laget vana vid bussbyten (man maste alltid byta bussar) och vi har lart oss att halla stenkoll pa vara vaskor sa att de sakert hamnar pa ratt buss. (For det ar ingenting man kan ta for givet!) Resan till gransen tog fyra timmar, med stopp pa vagen saklart. Det ar inte sa att nagon fran bussbolaget talar om varfor man stannar och hur lange man ska vara dar. Det ska man antingen redan veta sjalv eller ta reda pa. Som tur var var hela bussen full med vasterlanningar, sa alla var lika forvirrade. Val framme vid gransen sag vi hur vara vaskor lastades upp pa en karra och kordes ivag. Vi sprang efter. Nagra herrar vinkade in oss till en pass/visumkontroll (medan vaskorna fortsatte at ett annat hall). Det fanns inte sa mycket att gora. Vaskorna forsvann over gransen och vi fick snallt sta kvar pa andra sidan i gassande sol utan en aning om nagonting.
Vi hade iallafall anat att vi skulle byta buss efter gransen. Det hade inte alla. Ett danskt par som stod bakom oss i kon hade lamnat sitt handbagage i bussen med kamera och allt. Bussen syntes nu inte langre till. Aj aj aj. LAAAAAANG vantan men tillslut kom vi over gransen. Till var lattnad lag vara vaskor i en (inte sa) prydlig hog och vantade pa oss. Killen som hade "varit sa snall och burit dit dem" ville sjalvklart ha lite dricks for modan. Vi sa att vi hade garna burit vara vaskor sjalva om vi bara hade fatt ett val. Dessutom hade vi varken baht, riel eller dollar sa det var lite svart. Inte ens nar Elin tog upp sin planbok och visade de tomma gapande facken var han nojd.
Tillslut blev vi visade till en minibuss som skulle till Koh Chang. Problemet var bara att denna buss redan var overfull med manniskor och bagage. Sa de sa till oss att ga at sidan och vanta i tjugo minuter pa nasta buss. Vi joinade nagra andra som ocksa skulle till Koh Chang (daribland det danska paret som for ovrigt lyckats fa tillbaka sitt handbagage!) och vantade talmodogt i ca en och en halv timme, kanske mer till och med. Nar man star i glodhet sol utan socker i kroppen (eller mat) tappar man snart uppfattning om tid. En annan sak man tappar ar humoret. En fransk tjej och hennes pojkvan plus en finsk man borjade upprort att hetsa den lilla gruppen som skulle till Koh Chang att gora uppror. De trodde att detta var en "scambus" som medvetet lat oss vanta sa att vi skulle bli tvungna att sova en natt i Trat pa ett av deras guesthouse. Sa UPP TILL KAMP! Nu var vi arga! Vi var tillrackligt manga for att kunna fylla en minibuss och det stod flera stycken tomma minibussar pa parkeringen. Vi tyckte att vi kunde fa aka med en av dem. Nu blev det fart pa bussgubbarna. Efter lite gral och skrik (nastan) fick vi tillslut hoppa pa en buss till Koh Chang. Det var verkligen en MINIbuss! Varje gang bussen korde over ett gupp sa hoppade alla till och vi som satt langst bak slog huvudet (hart) i taket. Sjalvklart var det ett par byten pa vagen, dar vi fick vanta ytterligare, men vi kom tillslut fram och lyckades komma med sista farjan (som ocksa var sen). Javla helvetesresa!
Nar vi kom fram till on var det kolsvart och vi hade inte sa mycket val an att ga pa ett flak till en van dar det satt en liten man och skrek "Lonely beach lonely beach". Vi akte i typ 45 minuter och var framme pa vart hotell vid klockan nio. Bara fem och en halv timma forsenat. Men vi overlevde och somnade pa en nanosekund.
Magic Garden ar val kanske inte riktigt som pa bilderna, men man ska inte doma en bok efter omslaget. Och Lonely Beach ar val kanske ocksa lite val mer lonely an vad som stod i Lonely Planet (amen). Men stranden ar jattefin och bergen ar hoga och regnskogsbekladda. Turistbefolkningen verkar dessutom lite yngre, vilket ar ett plus.
Vi har inga telefoner. Det finns ingen tackning sa det blir radiosilence for en vecka. Om ni vill na oss sa far det bli via bloggen eller mail.
Anna; SVARA! Via mail helst.
Nu ska vi kolla in byn och forhopppningsvis kommer vi att kunna skriva om nagon haftig trekking eller battur som vi har gjort tills nasta gang.
Hoppas att ni har det bra i Peking familjen Widing!
Hare gott! Hej och sa.
It's the most wonderful time of the year!
Sa nara julgodis vi kunde komma. Gott var det!
Mmm ANTLIGEN!
Julklappen (eller julmisshandeln)
Har ar vi, julfina och redo att intaga julbordet!
Forsta julskalen. SKAL!
Delar av julbordet...
Fina Elin pa fina stranden i Sihanoukville. Ah, skada denna skonhet!
Mojiton och Tequila Sunrisen. Gjorda av en israel, tanka sig.
Tomten i framgrunden och den finfina eldskylten i bakgrunden. 
Det star: SAMX YRREM aka MERRY XMAS
Bilden ar tagen fran vattnet av en proffsfotograf.
Tack och hej. Ses i Thailand!
PS. Nu vet vi vilka som ar vara verkliga vanner. De som finns dar nar det verkligen galler. Ni som skickade God jul-sms! Vi ar faktiskt inte doda!
Dopparedan x 2
Christmas was here! (Julen var har) But now he has left the building... Fast de flesta firar jul idag har. Sa vi gor det lite grann ocksa. (bara konstiga Sverige som firar 24e... Vad ar upp med det?)
Var jul den var kul. Var jul var inte ful. Vi borjade dagen med en Ferrero Rocher. Vi tjuvstartade klockan tolv pa kvallen for da var det ju faktiskt julafton (och var fasta var over!). AAAAAAAHH vad det var gott! Vad langesen det var vi at choklad. Men nu har vi stillat det begaret. Julaftons morgon bestod av en harlig frukost pa hotellets restaurant; Pannkaka med farsk frukt och sirap for Elin och en harlig skal med frukt, musli och yoghurt for Rebecka. Lagg till en fruktshake till det... MUMS! Sedan var vi inte hungriga mer. Dagen spenderades pa stranden i den stralande solen och i det turkosa vattnet. Eftersom det ju faktiskt var julafton sa tankte vi att vi skulle unna oss nagot speciellt, och eftersom vi fatt nog av massage fran Siem Reap sa fick vi utforksa nya territorium. Det blev det lite mindre behagliga ta-bort-haret-pa-benen-med-hjalp-av-sytrad-grejen. Man bokstavligt talat mordar de stackars harstrana och drar upp dem med rotterna fran djupet av deras varma trygga hem i vara ben. AJ AJ AJ. Sjalva garningsmannen var tva kambodjanska kvinnor som var fingerfardiga med den lilla traden. (Elin forsokte senare sjalv men det var faktiskt svarare an det ser ut!) Det gjorde ont som f*n men var valbehovligt. Nu ska de sma rackarna inte vaxa ut igen pa atta veckor, om man ska tro harborttagarna.
Det var lite markligt att hora julmusiken spelas pa strande. "I'm dreaming of a white christmas..." "Let it snow" med mera. Visserligen ar sanden sa gott som vit, men snon ar absolut inte har. Vi solade tills vi var helt slutsolade och atervande till var bungalow for att ta en dusch och gora oss lite julfina. Darefter blev det den lange eftertraktade julmiddagen. Den bestod av foljande: Smaskiga rakor grillade i vitlok, en harlig kyckling och chilli sallad, thainudlar med kyckling, hemmagjorda pommes frites och till sist en kramig mango stickyrice. Rebecka hade tjatat om denna gudagava sedan forsta dagen i Vietnam, och nu hade vi antligen hittat det. (Mangon har ar for ovrigt as god!)
Det blev en liten barrunda, eller var den ganska stor...? Vi alskar Happy Hour har. Fullpris pa en drink ar ca 3 dollar, alltsa ca 20 spann, men pa HH (som kan vara alltifran klockan fyra till klockan elva) sa ar det halva priset pa detta. Inte helt fel. Det blev bland annat den basta mojiton hittills (och vi har smakat ganska manga), en (eller tva) vacker Tequila Sunrise, en Marguerita och nagra svalkande Angkor-ol. Hela kalaset gick val pa en sisadar 40 kronor. Helt ok.
Vi letade party. Hade blivit inbjudna tre ganger till ett och samma stalle (av samma person faktiskt, han var for full for att komma ihag) sa vi tankte att vi skulle kolla in stallet. Det sog. Medelaldern var ungefar 35 cirkus och olen kostade en dollar!!!! (Detta ar overpris sa det skriker om det! Normalt sett kostar den 50 cent) Dessutom smakade den piss och till raga pa allt sa var musiken jattedalig. Sa vi tog ca fem steg till vanster och vips sa var vi pa en annan bar med betydligt yngre folk och roligare party. De hade improviserat ett dansgolv pa stranden. Det bestod av tva pressenningar som var fastspanda i sanden, sa det var beachparty for hela slanten. Eftersom de flesta firar jul den 25e sa var det nedrakning till tolvslaget da en full tomte tande eld pa en stor skylt dar det stod "Merry Xmas" och Beachboys spelades i hogtalarna. (det kommer bilder pa detta) Det hela var valdigt fint och roligt. Valdigt annorlunda mot vad vi ar vana vid. Sedan dansade vi oss svettiga (arligt det rann!) och vattnet sag sjukt lockande ut. Men vi avstod frestelsen att hoppa i, till skillnad fran ett par fellow dancemates.
Det var en jatterolig kvall och vi var kloka nog att ta det lite lugnt med alkoholfortaringen. Sa idag kunde vi ligga pa stranden utan huvudvark. Bra Rebecka och Elin! Och det ar vad vi har gjort hela dagen idag. Imorgon aker vi till Koh Chang. Ska bli fantastiskt roligt att komma till Thailand. Vi ska bo pa varsta hippiestallet. Verkar jattefrackt! Bara namnet "Magic Garden" tycker vi talar lite for sig sjalv. Vi ger er adressen till deras hemsida. Vart att kolla in! http://www.magicgardenresort.com/restaurant.htm Harligt psykedeliskt!
Vi ska vara pa Koh Chang i sju natter. Efter det ska vi forsoka traffa vara kara trollhattevanner som kommer till Thailand den sjunde januari. Tyvarr verkar de vara lite latt forvirrade och har inte riktigt bestamt till vilken av "Koh-oarna" de ska aka forst. Sa vi far helt enkelt vanta pa deras planer. (Anna, om du laser detta: SKYNDA ER for nu borjar boendena ta slut pa oarna.)
God Jul igen! Det var harligt att prata med er (familjerna) i telefon. Forlat Emilie om vi sarat dina kanslor men det var av karlek! Fortsatt las snalla du.
Nu kommer lite bilder. Puss och Kraam!
Nu ar det jul har i var BUNGALOW!
Kara vanner, slakt, familj och ovriga intresserade och hangivna lasare (ja, vi vet att ni finns!),
Idag ar det da'n fore doppareda'n, fast inte i vara huvuden. Vi kommer pa oss sjalva med att tro att det ar svensk sommar darhemma, vilket det inte ar. For uppenbarligen ar det verkligen inte det. Vi kan nog inte riktigt forestalla oss -17 grader och att inte kunna ga i strumpbyxor utomhus. I och for sig kan inte vi heller ga utomhus i strumpbyxor, det ar pa tok for varmt for det har!
Vi har inte tankt sa mycket pa julen, annat an nar vi har sett smaklosa julgranar nedstuckna i sanden pa stranden eller hort hemska asiatiska versioner av diverse julvisor. Aj aj aj! Men har i Sihanoukville haller sig julen pa avstand. Vi hoppas dock att den medfor lite party! Och nagra fler sadana har:
Pitcher, Blue Lagoon. Ooooh, yes!
Imorgon smaller det alltsa, och vi har precis varit "down-town" och inhandlat lite julgodis. Var fasta (bestod slutligen i Tom Yam-soppa alltsa typ citronbuljongssoppa och frukt.) ar antligen slut (om 3 timmar och 31 minuter) och da firar vi med Ferrero Rocher, cookies och notter, i sann julanda. Det var det juligaste vi kunde hitta pa Mini-Mart, mer an smaklosa frigolitsnogubbar fyllda med M&Ms. Men vi tycker i alla fall att vi har hittat ett mysigt stalle att fira jul pa. Sahar ser det ut dar vi ar:
Vi glomde att namna var huvudsakliga sysselsattning de sista 2 dagarna i Siem Reap: FOTMASSAGE! En timme for 5 dollar, TACK for det! Vi tog en timme forsta dagen, och uppgraderade oss till 1,5 timme foljande dag. Pa samma stalle. Lite pinsamt, men de hade sa hiiimla skona fatoljer.
Har ar den skona massagesalongen med de ljuuuvliga fatoljerna. (Hela Siem Reap kandes for ovrigt valdigt gult)
Tillbaka till nuet. Idag akte vi pa en snorkelutflykt. Valdigt harligt. Vi fick besoka tre fina oar, och snorkla pa tva trakiga stallen (all snorkling kanns trakig efter stora barriarrevet), och sola pa ett (JIPPIE). Vi akte med en bat som nog inte uppnadde EU-standard. Motorn var en gammal grasklippare som de hade satt en propeller pa (typ) mycket uppfinningsrikt. Som tur var hade de en extramotorn, ifall den forsta helt enkelt skulle typ sjalvdetonera. Snorklingutrustningen var under all kritik (inte heller EU-standard???). Bade cyklop och snorkel lackte som bara sjutton. Vi var atta som akte ivag med baten pa morgonen, bara fyra atervande. Okej, det ar inte sa farligt som det later. De andra skulle bo pa oarna. Yes.
Lite bilder fran vart mycket stora aventyr:
Baten och utsikten. (Det skulle kunna vara titeln pa en roman, don't you think?)
Bamboo Island i all sin prakt. Har solade vi.
Sadan har farg har vattnet (den till hoger, alltsa). Uuuuunderbart! Och det ar inte ens det minsta kallt!
Hej, Rebecka heter jag, och jag ar sa go och gla. Osv. Okej, jag ar ego, jag vill vara med pa ALLLAA bilder. (Nej, men Rebecka har tappat bort sin kamerasladd, sa nu far vi forlita oss pa Elins bilder, vilket innebar mycket bilder pa Rebecka. Fast vi ska bli battre pa att ta kort pa bada med Elins kamera.)
Ja, med det har blogginlagget vill vi onska er alla en frojdefull jul, trots att ni fryser och har det elandigt. I er morkaste timme, da hoppet flyr er som flugor fran MyggA: Tank da pa oss, som inte har det sa daligt alls. Snarare tvartom. Men inte desto mindre alskar vi er alla, ty var karlek ar evig och allsmaktig. Vi formar till och med (dock ar det svart) att alska de allra minsta, lagsta och svagaste sma krypen i var omgivning (typ, var granne. Och kackerlackorna.) Fiffi, ta det lugnt med aggen sa att du inte far proteinforgiftning igen. Emilie, ta dig i roven och ha det sa bra pa Teneriffa (om det nu var det. Jag bryr mig inte.) Ha det gott i Peking familjen Widing, halsa slakten. Vissa av er (ni vet vilka) ska halla er borta fran diverse onodig fortaring av sotsaker. Mackan the MAN, vad du an havdar om ditt kastanjeblonda har sa vet vi (ja vi VET!) att du klar i tomteluva. PErnilla och Lina: flyg lugnt! Operaklassen: Jul ar egentligen inte jul utan sal 60 ikladd julskrud. Hoppas att ni alla har en jattebra jul! At och drick allt som kommer i er vag for var skull.
Vi ser rodare ut an vi ar i verkligheten.
Fran oss bada till er alla: en riktigt GOD JUL!
Idag ar det da'n fore doppareda'n, fast inte i vara huvuden. Vi kommer pa oss sjalva med att tro att det ar svensk sommar darhemma, vilket det inte ar. For uppenbarligen ar det verkligen inte det. Vi kan nog inte riktigt forestalla oss -17 grader och att inte kunna ga i strumpbyxor utomhus. I och for sig kan inte vi heller ga utomhus i strumpbyxor, det ar pa tok for varmt for det har!
Vi har inte tankt sa mycket pa julen, annat an nar vi har sett smaklosa julgranar nedstuckna i sanden pa stranden eller hort hemska asiatiska versioner av diverse julvisor. Aj aj aj! Men har i Sihanoukville haller sig julen pa avstand. Vi hoppas dock att den medfor lite party! Och nagra fler sadana har:
Pitcher, Blue Lagoon. Ooooh, yes!
Imorgon smaller det alltsa, och vi har precis varit "down-town" och inhandlat lite julgodis. Var fasta (bestod slutligen i Tom Yam-soppa alltsa typ citronbuljongssoppa och frukt.) ar antligen slut (om 3 timmar och 31 minuter) och da firar vi med Ferrero Rocher, cookies och notter, i sann julanda. Det var det juligaste vi kunde hitta pa Mini-Mart, mer an smaklosa frigolitsnogubbar fyllda med M&Ms. Men vi tycker i alla fall att vi har hittat ett mysigt stalle att fira jul pa. Sahar ser det ut dar vi ar:
Vi glomde att namna var huvudsakliga sysselsattning de sista 2 dagarna i Siem Reap: FOTMASSAGE! En timme for 5 dollar, TACK for det! Vi tog en timme forsta dagen, och uppgraderade oss till 1,5 timme foljande dag. Pa samma stalle. Lite pinsamt, men de hade sa hiiimla skona fatoljer.
Har ar den skona massagesalongen med de ljuuuvliga fatoljerna. (Hela Siem Reap kandes for ovrigt valdigt gult)
Tillbaka till nuet. Idag akte vi pa en snorkelutflykt. Valdigt harligt. Vi fick besoka tre fina oar, och snorkla pa tva trakiga stallen (all snorkling kanns trakig efter stora barriarrevet), och sola pa ett (JIPPIE). Vi akte med en bat som nog inte uppnadde EU-standard. Motorn var en gammal grasklippare som de hade satt en propeller pa (typ) mycket uppfinningsrikt. Som tur var hade de en extramotorn, ifall den forsta helt enkelt skulle typ sjalvdetonera. Snorklingutrustningen var under all kritik (inte heller EU-standard???). Bade cyklop och snorkel lackte som bara sjutton. Vi var atta som akte ivag med baten pa morgonen, bara fyra atervande. Okej, det ar inte sa farligt som det later. De andra skulle bo pa oarna. Yes.
Lite bilder fran vart mycket stora aventyr:
Baten och utsikten. (Det skulle kunna vara titeln pa en roman, don't you think?)
Bamboo Island i all sin prakt. Har solade vi.
Sadan har farg har vattnet (den till hoger, alltsa). Uuuuunderbart! Och det ar inte ens det minsta kallt!
Hej, Rebecka heter jag, och jag ar sa go och gla. Osv. Okej, jag ar ego, jag vill vara med pa ALLLAA bilder. (Nej, men Rebecka har tappat bort sin kamerasladd, sa nu far vi forlita oss pa Elins bilder, vilket innebar mycket bilder pa Rebecka. Fast vi ska bli battre pa att ta kort pa bada med Elins kamera.)
Ja, med det har blogginlagget vill vi onska er alla en frojdefull jul, trots att ni fryser och har det elandigt. I er morkaste timme, da hoppet flyr er som flugor fran MyggA: Tank da pa oss, som inte har det sa daligt alls. Snarare tvartom. Men inte desto mindre alskar vi er alla, ty var karlek ar evig och allsmaktig. Vi formar till och med (dock ar det svart) att alska de allra minsta, lagsta och svagaste sma krypen i var omgivning (typ, var granne. Och kackerlackorna.) Fiffi, ta det lugnt med aggen sa att du inte far proteinforgiftning igen. Emilie, ta dig i roven och ha det sa bra pa Teneriffa (om det nu var det. Jag bryr mig inte.) Ha det gott i Peking familjen Widing, halsa slakten. Vissa av er (ni vet vilka) ska halla er borta fran diverse onodig fortaring av sotsaker. Mackan the MAN, vad du an havdar om ditt kastanjeblonda har sa vet vi (ja vi VET!) att du klar i tomteluva. PErnilla och Lina: flyg lugnt! Operaklassen: Jul ar egentligen inte jul utan sal 60 ikladd julskrud. Hoppas att ni alla har en jattebra jul! At och drick allt som kommer i er vag for var skull.
Vi ser rodare ut an vi ar i verkligheten.
Fran oss bada till er alla: en riktigt GOD JUL!
Sihanoukville
Hoolabandoola!
NU ar vi i Sihanoukville. Kom hit klockan sex imorse efter en latt mardromslik natt i sovbussen, eller ja, "sov"bussen. Det var namligen en vanlig buss med lite storre saten. Inga liggsaten direkt, sarskilt inte for oss eftersom vi hade fatt platserna langst bak. De gick inte att luta bakat overhuvudtaget. Men svenska och onojda som vi ar klagade vi och fick tillslut tva saten langre fram. Dock med mindre plats for benen an alla andra saten hade men i alla fall.
Klockan sex var vi framme och trotta som as frontalkrockade vi med 20 stycken tuk-tukforare som ropade efter var uppmarksamhet. Rebeckas forsta intryck av Sihanoukville var en grusig vag da hon vagrade att titta upp med risk att skapa ognkontakt med nagon av dessa paflugna tuk-tukisar. Allting var stangt och ode nar vi akte genom staden till vart hotell, men vi var halvt medvetslosa sa vi brydde oss inte sa mycket. Till var stora skrack hade vi last att man inte kunde checka in forran klockan tva pa dagen. Rackarns Ralf tankte vi, men vi behovde bara vanta i 45 minuter (medans personalen vaknade till liv) och sedan fick vi var bungalow. Helt ok.
Stranden ar stenig och i princip obefintlig pa den del vi bor pa, men vi gillar't anda. Bara en kort promenad bort sa ar vi pa den stora stranden dar det vimlar av restauranger, barer och manniskor. Idag sov vi till klockan tolv, sen gick vi ner och sov lite till pa stranden. Vi var helt slut efter bussresan. Ikvall har vi utforskat stranden, tagit oss en drink (for att fira att vi fick boendet pa Koh Chang!!! YES!) och kakat middag. Vi ska fran och med imorgon inga i en hemmagjord fasteperiod. Vi far ata frukost (dagens viktigaste mal) och frukt och vatten. Mojligtvis en fruktshake. Detta sjalvplageri ska fortga fram till julafton da vi planerar en brakmiddag. Typ: "Allt pa menyn, tack!". Det ser vi mycket fram emot...:)
Idag sag vi en partybat och blev valdigt avundsjuka. Fick nastan hjartesorg nar vi fick reda pa att denna underbara skapelse bara har turer pa mandagar. Skit ocksa! Vi aker ju pa sondag. Var vanliga tur. Tydligen ska det finnas sadana som gar pa onsdagar sa vi ska forsoka snoka upp vart man anmaler sig. Detta ar da en bat som besoker ett visst antal oar, med lite snorkling (tror vi) och sedan party pa hemvagen. Lugn alla mammor, det sag valdigt sakert ut. Det finns sakert flytvastar nagonstans pa baten.
Imorgon ska vi sola pa den stora stranden (och bli bruna pa riktigt!) och det blir nog huvudaktiviteten for den dagen. Annars hander det inte sa mycket for tillfallet. Vi tanker pa er och hur ni huttrar i 45 grader kallare Sverige.
Tack och hej.
Lever pastej?
(vi hoppas det)
Puss och kraam
NU ar vi i Sihanoukville. Kom hit klockan sex imorse efter en latt mardromslik natt i sovbussen, eller ja, "sov"bussen. Det var namligen en vanlig buss med lite storre saten. Inga liggsaten direkt, sarskilt inte for oss eftersom vi hade fatt platserna langst bak. De gick inte att luta bakat overhuvudtaget. Men svenska och onojda som vi ar klagade vi och fick tillslut tva saten langre fram. Dock med mindre plats for benen an alla andra saten hade men i alla fall.
Klockan sex var vi framme och trotta som as frontalkrockade vi med 20 stycken tuk-tukforare som ropade efter var uppmarksamhet. Rebeckas forsta intryck av Sihanoukville var en grusig vag da hon vagrade att titta upp med risk att skapa ognkontakt med nagon av dessa paflugna tuk-tukisar. Allting var stangt och ode nar vi akte genom staden till vart hotell, men vi var halvt medvetslosa sa vi brydde oss inte sa mycket. Till var stora skrack hade vi last att man inte kunde checka in forran klockan tva pa dagen. Rackarns Ralf tankte vi, men vi behovde bara vanta i 45 minuter (medans personalen vaknade till liv) och sedan fick vi var bungalow. Helt ok.
Stranden ar stenig och i princip obefintlig pa den del vi bor pa, men vi gillar't anda. Bara en kort promenad bort sa ar vi pa den stora stranden dar det vimlar av restauranger, barer och manniskor. Idag sov vi till klockan tolv, sen gick vi ner och sov lite till pa stranden. Vi var helt slut efter bussresan. Ikvall har vi utforskat stranden, tagit oss en drink (for att fira att vi fick boendet pa Koh Chang!!! YES!) och kakat middag. Vi ska fran och med imorgon inga i en hemmagjord fasteperiod. Vi far ata frukost (dagens viktigaste mal) och frukt och vatten. Mojligtvis en fruktshake. Detta sjalvplageri ska fortga fram till julafton da vi planerar en brakmiddag. Typ: "Allt pa menyn, tack!". Det ser vi mycket fram emot...:)
Idag sag vi en partybat och blev valdigt avundsjuka. Fick nastan hjartesorg nar vi fick reda pa att denna underbara skapelse bara har turer pa mandagar. Skit ocksa! Vi aker ju pa sondag. Var vanliga tur. Tydligen ska det finnas sadana som gar pa onsdagar sa vi ska forsoka snoka upp vart man anmaler sig. Detta ar da en bat som besoker ett visst antal oar, med lite snorkling (tror vi) och sedan party pa hemvagen. Lugn alla mammor, det sag valdigt sakert ut. Det finns sakert flytvastar nagonstans pa baten.
Imorgon ska vi sola pa den stora stranden (och bli bruna pa riktigt!) och det blir nog huvudaktiviteten for den dagen. Annars hander det inte sa mycket for tillfallet. Vi tanker pa er och hur ni huttrar i 45 grader kallare Sverige.
Tack och hej.
Lever pastej?
(vi hoppas det)
Puss och kraam
Farval Angkor! Hello Siem Reap!
Hej vara sma rara sockertoppar!
Hur mar ni? Hur kallt ar det hemma nu? Fryser ni inte forfarligt? Era stackare...
Vi fryser for vi sitter pa ett IT-cafe som har jattemycket AC. Brrr. Nar vi kom hit oppnade en liten kille (typ 7 ar) dorren for oss. Vi blev lite forvanade nar det visade sig att det var han som skoter stallet. Han satte pa datorn och allting, drog fram stolen at oss... Nu tittar han pa tecknad film. Alla ungar pratar dessutom valdigt bra engelska har. Atminstone lika bra som sina foraldrar. "Hello lady. Want tuk-tuk?" "Hello lady, buy some please!"
Igar var var sista dag i angkor-templen. Vi bytte tuk-tukforare, for i forrgar fattade han verkligen ingenting och korde bara forbi de tempel som vi ville se. Sa vi hittade Djock (typ) som var sa snall och sot. Han gick med pa att kora oss sammanlagt cirka 8 mil for 20 dollar. Vi ville namligen se The River of a Thousand Lingas som ligger 3 mil utanfor Angkor-omradet. Det var skithaftigt! Var forsta riktiga djungelupplevelse. Vi fick klattra en och en halv kilometer uppfor ett berg, i regnskogsdjungeln. Utsikten var pa sina stallen fantastisk, och langs "vagen" fanns haftiga stenformationer och coola trad med rotter i luften. Val uppe kom vi till ett litet vattenfall och i floden fanns det gamla inristningar i berget, av samma typ som vi sett i templen i Angkor. Vi blev forst lite smatt besvikna, var detta allt? Men nej da. Nagra vakter pekade ner oss pa en annan stig, och da kom vi till ett jattestort vattenfall. Haftigt! Dar fanns aven typ en miljard citronfjarilar som solade pa bergshallen. Och nagra kineser som fangade varje centimeter av vattenfallet med omgivning med sina kameror.
Efter detta tog var forare oss till nagra mindre tempel som vi ville se. Dessa lag ocksa en bit utanfor Angkor-omradet, sa de var nastan helt ode. Det var en maktig upplevelse. Djungeln omkring oss, med alla djungelljud och de ode ruinerna i ljuset fran solnedgangen. Det var aven roligt att fa se lite lantliv, som vi fick nar vi akte sa langt med tuk-tuken.
Nu har vi bokat resa till Sihanoukville. Det blir nattbuss! Vi aker alltsa imorgon kvall.
Vi vantar fortfarande pa svar fran boendet pa Koh Chang. Vi blir bara mer och mer nervosa ju langre tid som gar utan att de svarar.
Ni kan vara lugna, an sa lange har vi inte druckit en enda drink har i Siem Reap. Men det blir det andring pa ikvall! Det ar faktiskt Lonely Planet (amen) som tipsar om att man ska ta en barrunda. Sa vi har inget val! Deras ord ar var lag.
Kul att ni uppskattade bilderna. Markligt att ni tycker att vi ar bruna, det tycker inte vi. Vi har ju knappt borjat sola an! Vanta bara!
Hare gott! Nu ska vi fortsatta med var lilla stadspromenad och ta en glass pa Swensens. Mums!
Puss och kram
Hur mar ni? Hur kallt ar det hemma nu? Fryser ni inte forfarligt? Era stackare...
Vi fryser for vi sitter pa ett IT-cafe som har jattemycket AC. Brrr. Nar vi kom hit oppnade en liten kille (typ 7 ar) dorren for oss. Vi blev lite forvanade nar det visade sig att det var han som skoter stallet. Han satte pa datorn och allting, drog fram stolen at oss... Nu tittar han pa tecknad film. Alla ungar pratar dessutom valdigt bra engelska har. Atminstone lika bra som sina foraldrar. "Hello lady. Want tuk-tuk?" "Hello lady, buy some please!"
Igar var var sista dag i angkor-templen. Vi bytte tuk-tukforare, for i forrgar fattade han verkligen ingenting och korde bara forbi de tempel som vi ville se. Sa vi hittade Djock (typ) som var sa snall och sot. Han gick med pa att kora oss sammanlagt cirka 8 mil for 20 dollar. Vi ville namligen se The River of a Thousand Lingas som ligger 3 mil utanfor Angkor-omradet. Det var skithaftigt! Var forsta riktiga djungelupplevelse. Vi fick klattra en och en halv kilometer uppfor ett berg, i regnskogsdjungeln. Utsikten var pa sina stallen fantastisk, och langs "vagen" fanns haftiga stenformationer och coola trad med rotter i luften. Val uppe kom vi till ett litet vattenfall och i floden fanns det gamla inristningar i berget, av samma typ som vi sett i templen i Angkor. Vi blev forst lite smatt besvikna, var detta allt? Men nej da. Nagra vakter pekade ner oss pa en annan stig, och da kom vi till ett jattestort vattenfall. Haftigt! Dar fanns aven typ en miljard citronfjarilar som solade pa bergshallen. Och nagra kineser som fangade varje centimeter av vattenfallet med omgivning med sina kameror.
Efter detta tog var forare oss till nagra mindre tempel som vi ville se. Dessa lag ocksa en bit utanfor Angkor-omradet, sa de var nastan helt ode. Det var en maktig upplevelse. Djungeln omkring oss, med alla djungelljud och de ode ruinerna i ljuset fran solnedgangen. Det var aven roligt att fa se lite lantliv, som vi fick nar vi akte sa langt med tuk-tuken.
Nu har vi bokat resa till Sihanoukville. Det blir nattbuss! Vi aker alltsa imorgon kvall.
Vi vantar fortfarande pa svar fran boendet pa Koh Chang. Vi blir bara mer och mer nervosa ju langre tid som gar utan att de svarar.
Ni kan vara lugna, an sa lange har vi inte druckit en enda drink har i Siem Reap. Men det blir det andring pa ikvall! Det ar faktiskt Lonely Planet (amen) som tipsar om att man ska ta en barrunda. Sa vi har inget val! Deras ord ar var lag.
Kul att ni uppskattade bilderna. Markligt att ni tycker att vi ar bruna, det tycker inte vi. Vi har ju knappt borjat sola an! Vanta bara!
Hare gott! Nu ska vi fortsatta med var lilla stadspromenad och ta en glass pa Swensens. Mums!
Puss och kram
Bilder som utlovat (55 stycken!!!!!)
Har ar vi forsta dagen i Mui Ne, sokandes efter party...
En mindre olycka pa toaletten men misstrosta icke, rebellin loser alla problem!
Partykvallen blev i alla fall lyckad till slut.
Stranden med alla kite-surfare
Foljande ar en liten bildserie som visar hur rebecka ramlar over och sedan forbannar en liten stolpe. Detta ar baserat pa en verklig handelse. bilderna ni ser ar en efterkonstruktion, vi ber er att inte forsoka aterskapa detta hemma!
Det hela var mycket roande och vackert for alla inblandade. Forutom for rebeckas storta... Det ska tillaggas att orsaken till detta missode var en bokhandel som rebecka vid denna tidpunkt fann valdigt intressant. Sa intressant sa att hon glomde att kolla pa sina fotter och... ja, resten vet ni.
var lilla utflykt till Cu Chi-tunnlarna. Detta var ett av manga hal i marken. vi vagade dock inte forsoka pressa oss igenom ett av dessa (tank om man skulle fastna!!! PINSAMT) De var ackligt sma men Jen (pa bilden) vagade. You go girl!
Var pyttelilla guide. Det syns knappt hur liten han ar men han ar lika liten som en oompa loompa gubbe. Valdigt gullig dock, och valdigt glad (trots att han star i skottlinjen for en pansarvagn!)
Vackra Phnom Penh, med stadens storsta inomhusmarknad som tornar upp sig i bakgrunden. Maffigare i verkligehten dock da den lyser som solen mot den graa asfalten.
Pa var stadspromenad fick vi syn pa de har krabaterna i en park :)
Vart forsta tempel! (I Phnom Penh) (som for ovrigt lag pa stadens enda kulle!)
Hmmm, ja.
Elin spyr at juldekorationerna pa hotellet. USCH!
Fast Rebecka trodde att Elin forsokte harma denna FINA hund...
En offergava till gudarna. Snacka om dod fagel! Javligt dod fagel!
Vi kakade middag pa mark(nad)en
Det var knoligt...
... och lite laskigt for vi visste inte riktigt vad det var vi at. Vi korde pa peka och smaka stilen.
Vart guesthouse. (HAHA, det trodde ni va!?)
Var, erhm, tuk-tuk?
Killing Fields. Inuti minnesmonumentet.
Var guide vid Killing Fields och det sjutton plan hoga minnesmonumentet.
Man ville inte ta bilder pa Killing Fields. det kandes alldeles for makabert. Sa istallet hoppar vi tillbaka till Phnom Penh och den underskona Rebecka!
Pa tempelomradet dar Silverpagodan fanns, fast detta ar inte Silverpagodan... Den var ful och overskattad!
HAR VILL VI BO MAMMA!!!! Det var mycket finare i verkligheten!
Den asa-langa, asa-coola vaggmalningen!
Vi vet inte vad detta ar for nagot men den var JA-TTE-FIIIN och sag GOD ut. Vi ville bara ga fram och slicka pa den! Men det gjorde vi inte. For det fick man inte. Annars hade vi nog gjort det.
Medelmattigt trad VS Silverpagodan. Vilket av dem tycker ni ager bilden? Vi rostar pa tradet!
Den mest sankta Lucia ni skadat i era medelmattiga (som tradet) liv! Sla denna om ni kan! (Dock var det annu frackare i verkligheten, tro't eller ej, for da lyste ficklampan upp och blaste ater liv i vara frusna hjartan)
Bilden far tala for sig sjalv. (Oh sa from)
Slut pa det roliga. det var egentligen har som lussekatterna och pepparkakorna skulle kommit in i bilden men vi fick halla tillgodo med STAR MOVIES.
Sjukt rolig och nadvandig skylt pa vart hotellrum. Det kliade allt i fingrarna men eftersom det var forbjudet att kasta ut sin vaska genom fonstret som gick att oppna ungefar tva centimeter, fick vi lata bli... :(
aven har kliade det i fingrarna men eftersom det var ACKLIGT sa fick vi lata bli. Pa bilden: Rebecka och en hog med rostade GRASHOPPOR!!!!!!!! Med en touch av chilli. Mums!
Forsta middagen i Siem Reap (tyvarr var ingen av oss hungrig men det lilla vi smakade var himlans gott!)
Detta ar inget tempel, detta ar en korridor. Men har borjar var Angkortempelserie.
- Angkor What?
- Angkor Wat!
Herren pa tappan!
Kbal Spean Kdei typ. Vi kommer inte riktigt ihag vad detta fina labyrinttempel heter. Men det var i alla fall nummer 10 I Lonely Planets (amen) tempelguide.
Samma tempel.
Borjan pa Ta Prohm, aka Tomb Raider-templet. Lagg sarskilt marke till tradet som vaxer pa taket.
Kambodjas version av Elin och jattepersikan...
Det beromda Lara Croft-tradet plus nagra turister som vill likna Lara Croft men som inte gor det. Sarskilt inte gubben i bla skjorta...
Wow! Blackfisktradet. Tufft.
Samma trad. Annan vinkel. Tufft.
Pre Rup, dit vi akte for att skada solen och dess undergang... eller nedgang.
Tva roda, skona nymfer i solnedgangen.
Vackert. *snyft* Puzziz och kjamizz
Det underbara, det fantastiska, det spektakulara Bayontemplet, med alla sina ansikten!
Rebecka fegade och tog den sakra vagen. Elin korde pa "living on the edge"-stilen. (Mamma, jag varnar om min halsa och sakerhet!<Rebecka)
Det har ar Birgitta som vi traffade idag. Hon var inte riktigt i var alder men vi accepterade henne ande. Hon bodde i Bayomtemplet sedan ca 1500 ar tillbaka. Trevlig lirare.
Detta ar Kurt-Arne, Rolf-Lassgard och Lars-Krister. De ar siamesiska trillingar, och har spanat pa Birgitta i femtonhundra ar. De trivs i Bayontemplet, men tycker att grannarna ar lite stokiga emellanat.
(Forlat, det ar ganska sent och vi ar lite ur fokus. Vi ber om ursakt for detta...)
Detta ar en kvinna som inte vill ha sitt namn med. Men det ar en kvinna som Elin har en valdigt nara relation till. Som ni ser...
Rebecka i trappan med varldens storsta och brantaste trappsteg. Varje trappsteg var ca 15 cm brett och minst en halvmeter hogt. Hur tankte de dar?
Den har bilden gestaltar hur mycket vi saknar er darhemma... NOT! Moahahahaha, gick ni pa den latta!?
Nepp, Angkor var stangt for renovering sa vi var lite ledsna. Men det sog anda, overskattat som Silverpagodan, om inte varre!
Tack och hej. Nu ska vi spela Yatzy.
Puzziz och Kjamizzzzzz
Rebellin goes religious
Hej och ha you suckers!!
Sitter pa ett internetcafe i underbara Siem Reap. Vi kom hit i forrgar efter en valdigt smartfri bussresa (den gick till och med snabbare an de sa att den skulle gora). Rebecka blev trackad av en kinesisk/fransk/kanadensisk kinsegubbe. Mycket markligt. Annars var allt bra.
Var tur tog slut nar vi kom fram och blev paprackade en tuk-tukforare som skulle ta oss till ett guesthouse som vi hade kollat upp i Lonely Planet (amen). Sjalvklart tyckte han att vart guesthouse var alldeles for dyrt, inte sa rent, och han visste ett MYCKET battre som var helt nyoppnat. Vi fattade grejen. NEJ, vi vill bara till VART guesthouse, TACK! Det tog oss sakert fem-tio minuter bara att komma ivag, da han skulle tjota och skamta och vara sa HIMLA trevlig. Vi fattade att nagot skumt var i gorningen, men bussen hade slappt av oss mitt ute i ingenstans och dar fanns bara ett "foretag" med tuk-tukforare, sa vi hade inte sa mycket val mer an att aka med honom. Till slut kom vi i alla fall fram dit VI ville, och var chauffor envisades med att vanta pa oss trots att vi uttryckligen sa att vi inte ville ha skjuts nagon mer stans. Och mycket riktigt, nar vi val hade installerat oss pa rummet (8 dollar per natt) som var jattefint, satt han ute i restaurangen och vantade pa oss. Vi blev irriterade, men sa vanligt och lugnt att vi inte riktigt visste vart vi skulle dagen darpa (har bokar man namligen en tuk-tukforare for en hel dag, ofta mer, som kan ta en till templen. Och ville inte ha honom) och darfor kunde vi inte boka nagon tuk-tukforare an. Han trodde inte pa oss och tyckte att vi var korkade som inte hade gjort upp nagon plan, vilket vi typ faktiskt inte hade. Det slutade med att han onskade oss "bad luck"och svor over alla dessa "fucking tourists". VIlken idiot. Voodoo-offer nummer??? Vi haller inte rakningen.
Siem Reap ar betydligt mindre an Phnom Penh, som vi fran borjan tyckte var litet i jamforelse med Saigon. Siem Reap har ca 800 000 invanare och 2 miljoner turister om aret. Alla kommer hit for templen (Angkor Wat ar det mest kanda), men vi upptackte snart att de aven har en etablerad bargata med massor av fina restauranger (och barer). Dar sitter det faktiskt till och med folk pa kvallarna, och det spelas hog musik, tro't eller ej. Vi ar dock yngst, som overallt annars. Standarden har ar ett par i 26-arsaldern. Trist, tycker vi. UNGDOMAR, KOM HIT! NI AR VAR FRAMTID! Tiggarbarnen pa gatan drar dock ner medelaldern en aning.
Sa eftersom man aker hit for att se pa templen sa sket vi i templen och kollade pa Disney Channel istallet!! (Nejda, det var pa skamt. De har inte Disney Channel har. :( ) Nej, vi foljde strommen och hittade en jattegullig och snall liten gubbe som fick bli var tuk-tukforare. Han kan typ ingen engelska, och ar kass pa att lasa kartan, men han ar sa sot att vi var tvungna att ta honom for alla tre dagar som vi har betalat intrade till tempelomradet.
Igar var var forsta dag, och vi blev saklart avslappta vid fel tempel (men det gor inget, for han ar sa sot). Han slappte av oss vid Angkor Wat, som vi hade tankt spara till sist. Men skit samma. Vi gick och gick och gick och gick. Och svetten rann och rann och rann och rann. Till slut kom vi till nagra mindre tempel. Det ar skitcoolt. Tank er gigantiska sandslott gomda i tropisk djungel. Ni som har last Tin-Tin (eller sett Tomb Raider) har med storsta sakerhet sett scener harifran. Det ar som gjort for ett Indiana Jones-aventyr.
Igar var det kandaste templet vi sag det som de spelade in Tomb Raider i (eller atminstone en scen), Ta Prohm. Det ar en tempelruin som ar overvuxen av gigantiska tradrotter. Det ser ut som att djungeln har slukat en del av templet. Haftigt!
Vi sag sedan solnedgangen pa Pre Rup, ett annat tempel, dar man fick klattra upp for skyhoga jattebranta trappor innan man kunde fa ta del av den fina utsikten tillsammans med typ 50 andra turister.
Idag ar vi lite smartare och ger oss ivag efter den varsta formiddagssolen. Var tuk-tukchauffor fick ett latt panikartat ansiktsuttryck nar vi sa att vi ville bli hamtade klockan tva. Han borjade pa knagglig engelska forklara att han inte borjade kora forran klockan sju. Han trodde alltsa att vi ville aka klockan tva pa morgonen. Stackarn. Han ar sa snall att han sakert hade gett med sig om vi hade tjatat lite. Han vantade sammanlagt atta timmar pa oss igar. Allt for ynka 12 dollar. Det ar slaveri, egentligen.
Idag ska vi aka till de tva mest kanda tamplen. Bayon, templet med massor av ansikten, och Angkor Wat (igen) templenas tempel.
Vi har forsokt hitta boende i Thailand till nyar, men det visade sig vara svarare an vi trodde. Vi fick ge upp planerna pa Koh Pha Ngan och beslot oss istallet for att ta Koh Chang. Men det var ratt svart dar ocksa. Till slut hittade vi ett boende som lag ratt langt fran partyt och var ganska dyrt i forhallande till var budget, men idag hade vi visst fatt ett mail fran ett annat hotell som sa att de hade en bungalow till oss for halva priset. Mailet skickades for tre dagar sen, sa vi hoppas innerligt att de fortfarande haller den bungalowen till oss. Hall tummarna! Det verkar vara ett ganska... annorlunda stalle. Intressant.
Jaa, vi kan saga sahar: vi har kopt presenter idag. Hee hee.
Mamma Lena, jag hoppas att du ar stolt over din dotter nu som besoker alla dessa tempel och tar del av saval kulturen som religionen i detta gudsforgatna land! <Elin
Om ni vill far ni garna uppdatera oss med lite nyheter (alltsa vad som hander i VARLDEN), for vi har ingen aning. Typ, vem ar president nu? Nar kommer jorden ga under? Hur manga barn far jag nar jag blir stor?
Forresten, har Brangelina skilt sig?
Vi onskar eder alla en frojdefull juuuul.
Kram och klam
Elin och Rebecka
BILDER IKVALL - Vi lovar pa heder och samvete den har gangen.
Sitter pa ett internetcafe i underbara Siem Reap. Vi kom hit i forrgar efter en valdigt smartfri bussresa (den gick till och med snabbare an de sa att den skulle gora). Rebecka blev trackad av en kinesisk/fransk/kanadensisk kinsegubbe. Mycket markligt. Annars var allt bra.
Var tur tog slut nar vi kom fram och blev paprackade en tuk-tukforare som skulle ta oss till ett guesthouse som vi hade kollat upp i Lonely Planet (amen). Sjalvklart tyckte han att vart guesthouse var alldeles for dyrt, inte sa rent, och han visste ett MYCKET battre som var helt nyoppnat. Vi fattade grejen. NEJ, vi vill bara till VART guesthouse, TACK! Det tog oss sakert fem-tio minuter bara att komma ivag, da han skulle tjota och skamta och vara sa HIMLA trevlig. Vi fattade att nagot skumt var i gorningen, men bussen hade slappt av oss mitt ute i ingenstans och dar fanns bara ett "foretag" med tuk-tukforare, sa vi hade inte sa mycket val mer an att aka med honom. Till slut kom vi i alla fall fram dit VI ville, och var chauffor envisades med att vanta pa oss trots att vi uttryckligen sa att vi inte ville ha skjuts nagon mer stans. Och mycket riktigt, nar vi val hade installerat oss pa rummet (8 dollar per natt) som var jattefint, satt han ute i restaurangen och vantade pa oss. Vi blev irriterade, men sa vanligt och lugnt att vi inte riktigt visste vart vi skulle dagen darpa (har bokar man namligen en tuk-tukforare for en hel dag, ofta mer, som kan ta en till templen. Och ville inte ha honom) och darfor kunde vi inte boka nagon tuk-tukforare an. Han trodde inte pa oss och tyckte att vi var korkade som inte hade gjort upp nagon plan, vilket vi typ faktiskt inte hade. Det slutade med att han onskade oss "bad luck"och svor over alla dessa "fucking tourists". VIlken idiot. Voodoo-offer nummer??? Vi haller inte rakningen.
Siem Reap ar betydligt mindre an Phnom Penh, som vi fran borjan tyckte var litet i jamforelse med Saigon. Siem Reap har ca 800 000 invanare och 2 miljoner turister om aret. Alla kommer hit for templen (Angkor Wat ar det mest kanda), men vi upptackte snart att de aven har en etablerad bargata med massor av fina restauranger (och barer). Dar sitter det faktiskt till och med folk pa kvallarna, och det spelas hog musik, tro't eller ej. Vi ar dock yngst, som overallt annars. Standarden har ar ett par i 26-arsaldern. Trist, tycker vi. UNGDOMAR, KOM HIT! NI AR VAR FRAMTID! Tiggarbarnen pa gatan drar dock ner medelaldern en aning.
Sa eftersom man aker hit for att se pa templen sa sket vi i templen och kollade pa Disney Channel istallet!! (Nejda, det var pa skamt. De har inte Disney Channel har. :( ) Nej, vi foljde strommen och hittade en jattegullig och snall liten gubbe som fick bli var tuk-tukforare. Han kan typ ingen engelska, och ar kass pa att lasa kartan, men han ar sa sot att vi var tvungna att ta honom for alla tre dagar som vi har betalat intrade till tempelomradet.
Igar var var forsta dag, och vi blev saklart avslappta vid fel tempel (men det gor inget, for han ar sa sot). Han slappte av oss vid Angkor Wat, som vi hade tankt spara till sist. Men skit samma. Vi gick och gick och gick och gick. Och svetten rann och rann och rann och rann. Till slut kom vi till nagra mindre tempel. Det ar skitcoolt. Tank er gigantiska sandslott gomda i tropisk djungel. Ni som har last Tin-Tin (eller sett Tomb Raider) har med storsta sakerhet sett scener harifran. Det ar som gjort for ett Indiana Jones-aventyr.
Igar var det kandaste templet vi sag det som de spelade in Tomb Raider i (eller atminstone en scen), Ta Prohm. Det ar en tempelruin som ar overvuxen av gigantiska tradrotter. Det ser ut som att djungeln har slukat en del av templet. Haftigt!
Vi sag sedan solnedgangen pa Pre Rup, ett annat tempel, dar man fick klattra upp for skyhoga jattebranta trappor innan man kunde fa ta del av den fina utsikten tillsammans med typ 50 andra turister.
Idag ar vi lite smartare och ger oss ivag efter den varsta formiddagssolen. Var tuk-tukchauffor fick ett latt panikartat ansiktsuttryck nar vi sa att vi ville bli hamtade klockan tva. Han borjade pa knagglig engelska forklara att han inte borjade kora forran klockan sju. Han trodde alltsa att vi ville aka klockan tva pa morgonen. Stackarn. Han ar sa snall att han sakert hade gett med sig om vi hade tjatat lite. Han vantade sammanlagt atta timmar pa oss igar. Allt for ynka 12 dollar. Det ar slaveri, egentligen.
Idag ska vi aka till de tva mest kanda tamplen. Bayon, templet med massor av ansikten, och Angkor Wat (igen) templenas tempel.
Vi har forsokt hitta boende i Thailand till nyar, men det visade sig vara svarare an vi trodde. Vi fick ge upp planerna pa Koh Pha Ngan och beslot oss istallet for att ta Koh Chang. Men det var ratt svart dar ocksa. Till slut hittade vi ett boende som lag ratt langt fran partyt och var ganska dyrt i forhallande till var budget, men idag hade vi visst fatt ett mail fran ett annat hotell som sa att de hade en bungalow till oss for halva priset. Mailet skickades for tre dagar sen, sa vi hoppas innerligt att de fortfarande haller den bungalowen till oss. Hall tummarna! Det verkar vara ett ganska... annorlunda stalle. Intressant.
Jaa, vi kan saga sahar: vi har kopt presenter idag. Hee hee.
Mamma Lena, jag hoppas att du ar stolt over din dotter nu som besoker alla dessa tempel och tar del av saval kulturen som religionen i detta gudsforgatna land! <Elin
Om ni vill far ni garna uppdatera oss med lite nyheter (alltsa vad som hander i VARLDEN), for vi har ingen aning. Typ, vem ar president nu? Nar kommer jorden ga under? Hur manga barn far jag nar jag blir stor?
Forresten, har Brangelina skilt sig?
Vi onskar eder alla en frojdefull juuuul.
Kram och klam
Elin och Rebecka
BILDER IKVALL - Vi lovar pa heder och samvete den har gangen.
Pa ostfronten intet nytt
Tjenahoppsan! Eller johm riab sua som man sager haromkring!
Nu har vi varit i Phnom Penh i tre dagar, och idag ar faktiskt den sista. Imorse bokade vi biljetter till Siem Reap, dit vi aker imorgon bitti. Skoj skoj.
Igar var en handelserik dag. Vi at varldens godaste frukost, mycket innovativt med musli, frukt och yoghurt i pannkakan, men gott. Sedan tog vi en tuk-tuk till Killing Field. Tuk-tukforaren blev mycket lycklig nar han fick hora att vi skulle aka sa langt. Vi lyckades dock pruta ner priset till halften av det han sa fran borjan.
Killing Fields var som det later, ingen speciellt glad upplevelse. Vi fick ihop en grupp med en engelsktalande guide som visade oss elandet med ett stort leende pa lapparna. Hur klarar de av det? Vi fick borja med att se ett minnesmonument som de har byggt. Det var som en jattestor monter (17 hyllor hog for att minnas datumet Khmer Rouge gick in i Phnom Penh - den 17 april). Varje hylla var full av manniskoskallar fran offren. Langst ner lag massor av klader fran offren som har hittats runt omkring pa killing fields. Det hela var valdigt makabert. Guiden berattade hur manniskorna blivit dodade, de flesta var intellektuella och aven manga kvinnor och barn miste livet dar. 86 massgravar fanns runt omkring pa omradet och man uppskattar antalet manniskor som blev mordade dar till cirka 20 000. De som kom till Killing Fields var fangar fran S21-fangelset, dar de flesta redan hade blivit torterade.
Idag ar Killing Fields en valdigt fridfull plats. Fullt av fjarilar och trollslandor som flyger runt i det hoga graset. Allting ar valdigt tyst. Men man blir fortfarande pamind om vad som hande dar da det standigt efter regnovader flyter upp klader och benrester fran de som blev dodade och begravda i massgravarna. Det var obehagligt nar guiden pekade pa nagot pa marken som man trodde var pinnar och sa att det var ben. Eller skrap som faktiskt var klader som manniskorna hade pa sig. Metoderna man anvande var fruktansvarda och varje ar halls en minnesceremoni.
Efter det hemska med mycket intressanta besoket motte vi upp var tuk-tukchauffor som hade vantat pa oss utanfor. Han fragar glatt om vi vill aka till "shooting range" och skjuta honor. Vi var inte riktigt pa humor for det efter besoket pa Killing Fields. Istallet akte vi till Silverpagodan. Den har gangen med t-shirt istallet for sjal. BIG DEAL ELLER?
I alla fall sa kom vi in den har gangen. Sjalva silverpagodan som ar en av manga pagodor pa omradet var inte sarskilt imponerande. Den ar kand for att han ett golv helt gjort av silverplattor. Synd bara att de hade tackt over i princip hela golvet med mattor. Lite trist. Men det fanns mycket annat fint att se. Byggnaderna var valdigt fina och det fanns en jattestor vaggmalning pa en mur. Det var en typisk turistattraktion, men det var kul att fa ha sett.
Vi glomde visst att de var lucia igar. Sag det forst pa eftermiddagen. Vi korde var egen version pa hotellrummet. Rekvisita: Vit filt, vit t-shirt med ol-logga pa, en gron klanning och gul sarong virade runt huvudet som en krans, en ficklampa och sist men inte minst en kamera for att dokumentera spektaklet. Valdigt annorlunda. Men skitballt.
Vi sitter lite pa nalar just nu. Vara planer pa att vara i Koh Pha ngan pa nyar gick lite i stopet da det var omojligt att hitta boende dar nar vi forsokte igar. Vi tankte till slut: skit samma, nyar ar alltid overskattat anda, sa vi satsar pa Koh Chang istallet. Vi har mailat ett stalle och fragat om vi far boka dar, men de har inte svarat an. Vi vantar i en och en halv timme till, sen skiter vi i dem.
Igar var det den tredje advent= 3 drinkar. Men Phnom Penhs uteliv sog rumpa. Sa vi sparar en tills senare.
Idag har vi inte gjort nagonting. Vi at frukost pa MAMA och sen drog vi till shoppingcentrat, for vi hade inget battre for oss, och de hade AC.
For att gora er extra avundsjuka kan vi klaga lite pa varmen har: DET AR FOR VARMT! En halvtimme ute i solen och vi ar doda. 33 grader i skuggan. Usch.
Vi fattar att ni vill ha bilder, men det tar en evighet att ladda upp dem. Sorry! Vi ska forsoka nagon dag nar vi har annu mindre att gora, och nar internet ar gratis.
Puss och kram
Lia suhn hao-y!
Nu har vi varit i Phnom Penh i tre dagar, och idag ar faktiskt den sista. Imorse bokade vi biljetter till Siem Reap, dit vi aker imorgon bitti. Skoj skoj.
Igar var en handelserik dag. Vi at varldens godaste frukost, mycket innovativt med musli, frukt och yoghurt i pannkakan, men gott. Sedan tog vi en tuk-tuk till Killing Field. Tuk-tukforaren blev mycket lycklig nar han fick hora att vi skulle aka sa langt. Vi lyckades dock pruta ner priset till halften av det han sa fran borjan.
Killing Fields var som det later, ingen speciellt glad upplevelse. Vi fick ihop en grupp med en engelsktalande guide som visade oss elandet med ett stort leende pa lapparna. Hur klarar de av det? Vi fick borja med att se ett minnesmonument som de har byggt. Det var som en jattestor monter (17 hyllor hog for att minnas datumet Khmer Rouge gick in i Phnom Penh - den 17 april). Varje hylla var full av manniskoskallar fran offren. Langst ner lag massor av klader fran offren som har hittats runt omkring pa killing fields. Det hela var valdigt makabert. Guiden berattade hur manniskorna blivit dodade, de flesta var intellektuella och aven manga kvinnor och barn miste livet dar. 86 massgravar fanns runt omkring pa omradet och man uppskattar antalet manniskor som blev mordade dar till cirka 20 000. De som kom till Killing Fields var fangar fran S21-fangelset, dar de flesta redan hade blivit torterade.
Idag ar Killing Fields en valdigt fridfull plats. Fullt av fjarilar och trollslandor som flyger runt i det hoga graset. Allting ar valdigt tyst. Men man blir fortfarande pamind om vad som hande dar da det standigt efter regnovader flyter upp klader och benrester fran de som blev dodade och begravda i massgravarna. Det var obehagligt nar guiden pekade pa nagot pa marken som man trodde var pinnar och sa att det var ben. Eller skrap som faktiskt var klader som manniskorna hade pa sig. Metoderna man anvande var fruktansvarda och varje ar halls en minnesceremoni.
Efter det hemska med mycket intressanta besoket motte vi upp var tuk-tukchauffor som hade vantat pa oss utanfor. Han fragar glatt om vi vill aka till "shooting range" och skjuta honor. Vi var inte riktigt pa humor for det efter besoket pa Killing Fields. Istallet akte vi till Silverpagodan. Den har gangen med t-shirt istallet for sjal. BIG DEAL ELLER?
I alla fall sa kom vi in den har gangen. Sjalva silverpagodan som ar en av manga pagodor pa omradet var inte sarskilt imponerande. Den ar kand for att han ett golv helt gjort av silverplattor. Synd bara att de hade tackt over i princip hela golvet med mattor. Lite trist. Men det fanns mycket annat fint att se. Byggnaderna var valdigt fina och det fanns en jattestor vaggmalning pa en mur. Det var en typisk turistattraktion, men det var kul att fa ha sett.
Vi glomde visst att de var lucia igar. Sag det forst pa eftermiddagen. Vi korde var egen version pa hotellrummet. Rekvisita: Vit filt, vit t-shirt med ol-logga pa, en gron klanning och gul sarong virade runt huvudet som en krans, en ficklampa och sist men inte minst en kamera for att dokumentera spektaklet. Valdigt annorlunda. Men skitballt.
Vi sitter lite pa nalar just nu. Vara planer pa att vara i Koh Pha ngan pa nyar gick lite i stopet da det var omojligt att hitta boende dar nar vi forsokte igar. Vi tankte till slut: skit samma, nyar ar alltid overskattat anda, sa vi satsar pa Koh Chang istallet. Vi har mailat ett stalle och fragat om vi far boka dar, men de har inte svarat an. Vi vantar i en och en halv timme till, sen skiter vi i dem.
Igar var det den tredje advent= 3 drinkar. Men Phnom Penhs uteliv sog rumpa. Sa vi sparar en tills senare.
Idag har vi inte gjort nagonting. Vi at frukost pa MAMA och sen drog vi till shoppingcentrat, for vi hade inget battre for oss, och de hade AC.
For att gora er extra avundsjuka kan vi klaga lite pa varmen har: DET AR FOR VARMT! En halvtimme ute i solen och vi ar doda. 33 grader i skuggan. Usch.
Vi fattar att ni vill ha bilder, men det tar en evighet att ladda upp dem. Sorry! Vi ska forsoka nagon dag nar vi har annu mindre att gora, och nar internet ar gratis.
Puss och kram
Lia suhn hao-y!
Campuchea
Hoolahoo... vi tror att det ar sa som kambodjanerna sager hej... eller nat.
Vi ar alltsa i Kambodja, narmare bestamt Phnom Penh (som ar huvudstaden). Det finns inte sa mycket att beratta om resan fran Saigon. Vi maste erkanna att vi saknar kaffet och phon. Vi kom pa oss sjalva med att vara riktigt fortjusta i Vietnam, och framfor allt Saigon! (vem hade kunnat ana...!?) Men men, vart forsta intryck av Kambodja var inte sa tokigt det heller. Vi lyckades komma med en kanonbuss som var nagot som vi skulle kunna kalla service-minded. De fixade visum vid gransen och vi fick tom se Mr Bean pa vagen. Tummen upp till Sapaco! Vi fattade forst inte att vi hade kommit fram till Phnom Penh, da forsta anblicken av staden gav intrycket av att den var valdigt liten (allt ar litet i jamforelse med Saigon). Men allting ar valdigt rent har, och fargglatt. Aven pa de graaste gatorna kan man hitta en munk i skrikig orange som lyser upp hela bilden. Har finns jattefina byggnader som vi upptackte idag, tack vare var bibel Lonely Planet (amen) som hade gjort upp en alldeles lysande promenadplan at oss. Vi fick se marknader, pagodor, en elefant och apor som sprang runt i parken. Har finns aven en betydlig skillnad mot Saigon, namligen de valsignade Tuk-tukarna! Det har blivit vart favoritresesatt.
Vi blev forst (och ar fortfarande) lite forvirrade over valutan. Det gar namligen inte att ta ut riel (som ska vara landets officiella valuta) i bankomaterna, utan bara amerikanska dollar. Vi var vana fran Vietnam att de ofta sa priset i dollar men att man betalade i dong. Men har verkar det som att man betalar med dollar ocksa. Vi bor pa ett guesthouse for 4,50 dollar natten. Ja, vi har kabel-tv men nej, vi har inte Disney Channel... sa nu far vi klara oss med Star Movies.
Imorgon ska vi besoka Killing Fields och Silverpagodan som ska ha ett golv av silver och vara den storsta av pagodor har. Vi gjorde ett gott fosok tidigare idag men blev inte inslappta pa grund av olamplig kladsel. Vada, far man inte ga i stringtrosor och topless?? Nej skamt asido, det rackte inte att svepa en sjal om axlarna, de ville ha en mer bastant tackning. Sa vi gor ett nytt forsok imorrn.
Daremot hittade vi en rolig avdelning pa ett shoppingcenter. En hel vaning med dvd-filmer, serier, skivor, ja allt! Vi spenderade ca tva timmar pa denna gemytliga plats och Rebecka var ca 20 dollar fattigare nar vi gick darifran. (Elin var cirka 30 dollar fattigare!!!) Dar at vi ocksa en gudomligt god sundae. Vi kakade lunch pa ett tapas-stalle. Elin insag att varrullen inte var sa vegetarisk som det stod att den skulle vara. Mitt i var lunch tittade en liten larv upp ur den ena varrullen. AAAARGH sa Elin. Mmmm sa Rebecka, och at upp den. (Varrullen alltsa, inte larven). (De ater faktiskt larver haromkring, det kan val inte vara sa farligt?<Rebecka) (Nej, om man ar acklig! <Elin)
Nu ska vi ut och gora stan osaker. Vi sag att man kan sitta pa mattor pa marken och ata pa nattmarknaden. Sa det ska vi testa, och kanske knapra i oss lite insekter pa kopet...?! Nisse, har far du en resruttplan som vi har sagt ar preliminar: Vi stannar har i ca tva dagar till, sen drar vi till Siem Reap dar vi besoker det maktiga Angkor Wat. Efter det bar det vidare till Sihanoukville dar vi har bokat boende fran den 21 december. Sa dar blire julafton. Vi maste vara i Thailand senast den 4 januari men eftersom vi planerar att fira nyar dar sa blir det forhoppningsvis tidigare an sa. Sa sa ser planerna ut. Btw det ar ca 30 grader har for tillfallet (klockan ar snart 8 pa kvallen).
Amanda, harda ut! vi tanker pa dig och ber for dig i vartenda tempel vi ser! Smsa Rebecka om du onskar dig nagon speciell film, eller nagot annat fint. (Jag har redan kopt True Blood boxen :]<Rebecka)
Det var allt for oss. Vi laddar upp bilder imorgon om datorguden tillater.
Tack och hej!
Vi ar alltsa i Kambodja, narmare bestamt Phnom Penh (som ar huvudstaden). Det finns inte sa mycket att beratta om resan fran Saigon. Vi maste erkanna att vi saknar kaffet och phon. Vi kom pa oss sjalva med att vara riktigt fortjusta i Vietnam, och framfor allt Saigon! (vem hade kunnat ana...!?) Men men, vart forsta intryck av Kambodja var inte sa tokigt det heller. Vi lyckades komma med en kanonbuss som var nagot som vi skulle kunna kalla service-minded. De fixade visum vid gransen och vi fick tom se Mr Bean pa vagen. Tummen upp till Sapaco! Vi fattade forst inte att vi hade kommit fram till Phnom Penh, da forsta anblicken av staden gav intrycket av att den var valdigt liten (allt ar litet i jamforelse med Saigon). Men allting ar valdigt rent har, och fargglatt. Aven pa de graaste gatorna kan man hitta en munk i skrikig orange som lyser upp hela bilden. Har finns jattefina byggnader som vi upptackte idag, tack vare var bibel Lonely Planet (amen) som hade gjort upp en alldeles lysande promenadplan at oss. Vi fick se marknader, pagodor, en elefant och apor som sprang runt i parken. Har finns aven en betydlig skillnad mot Saigon, namligen de valsignade Tuk-tukarna! Det har blivit vart favoritresesatt.
Vi blev forst (och ar fortfarande) lite forvirrade over valutan. Det gar namligen inte att ta ut riel (som ska vara landets officiella valuta) i bankomaterna, utan bara amerikanska dollar. Vi var vana fran Vietnam att de ofta sa priset i dollar men att man betalade i dong. Men har verkar det som att man betalar med dollar ocksa. Vi bor pa ett guesthouse for 4,50 dollar natten. Ja, vi har kabel-tv men nej, vi har inte Disney Channel... sa nu far vi klara oss med Star Movies.
Imorgon ska vi besoka Killing Fields och Silverpagodan som ska ha ett golv av silver och vara den storsta av pagodor har. Vi gjorde ett gott fosok tidigare idag men blev inte inslappta pa grund av olamplig kladsel. Vada, far man inte ga i stringtrosor och topless?? Nej skamt asido, det rackte inte att svepa en sjal om axlarna, de ville ha en mer bastant tackning. Sa vi gor ett nytt forsok imorrn.
Daremot hittade vi en rolig avdelning pa ett shoppingcenter. En hel vaning med dvd-filmer, serier, skivor, ja allt! Vi spenderade ca tva timmar pa denna gemytliga plats och Rebecka var ca 20 dollar fattigare nar vi gick darifran. (Elin var cirka 30 dollar fattigare!!!) Dar at vi ocksa en gudomligt god sundae. Vi kakade lunch pa ett tapas-stalle. Elin insag att varrullen inte var sa vegetarisk som det stod att den skulle vara. Mitt i var lunch tittade en liten larv upp ur den ena varrullen. AAAARGH sa Elin. Mmmm sa Rebecka, och at upp den. (Varrullen alltsa, inte larven). (De ater faktiskt larver haromkring, det kan val inte vara sa farligt?<Rebecka) (Nej, om man ar acklig! <Elin)
Nu ska vi ut och gora stan osaker. Vi sag att man kan sitta pa mattor pa marken och ata pa nattmarknaden. Sa det ska vi testa, och kanske knapra i oss lite insekter pa kopet...?! Nisse, har far du en resruttplan som vi har sagt ar preliminar: Vi stannar har i ca tva dagar till, sen drar vi till Siem Reap dar vi besoker det maktiga Angkor Wat. Efter det bar det vidare till Sihanoukville dar vi har bokat boende fran den 21 december. Sa dar blire julafton. Vi maste vara i Thailand senast den 4 januari men eftersom vi planerar att fira nyar dar sa blir det forhoppningsvis tidigare an sa. Sa sa ser planerna ut. Btw det ar ca 30 grader har for tillfallet (klockan ar snart 8 pa kvallen).
Amanda, harda ut! vi tanker pa dig och ber for dig i vartenda tempel vi ser! Smsa Rebecka om du onskar dig nagon speciell film, eller nagot annat fint. (Jag har redan kopt True Blood boxen :]<Rebecka)
Det var allt for oss. Vi laddar upp bilder imorgon om datorguden tillater.
Tack och hej!
Xin chao!
Hej hopp faderallan rallan!
Nu raderades precis vart blogginlagg sa vi far skriva om.
Forlat att vi har varit lite daliga pa att uppdatera, men det ar en overgaende fas, vi lovar! Idag har vi faktiskt varit lite aktiva!
Kom till Saigon igar kvall runt klockan atta (bussen var BARA en timme forsenad fran Mui Ne). Vi var lite oroliga att vi inte skulle hinna fa tag i nagra biljetter till Cu Chi-tunnlarna som vi skulle till idag pa morgonen, men det gick alldeles utan problem och allt loste sig pa basta satt.
Imorse drog vi alltsa dit, med en stor buss fullpackad med turister. Cu Chi ar ett distrikt ungefar 2 timmar utanfor Saigon dar det finns ett stort nat av underjordiska tunnlar som vietnameserna byggde och anvande under vietnamkriget. Var guide var en LITEN (typ 1,20) man i 60-arsaldern som sjalv sluppit delta i kriget for att han var larare och behovdes som det. Tunnelnatet ar ungefar 42 kvadratkilometer stort, sa ni kan ana - det ar ganska stort!
Turen var ganska turistanpassad, men vi fick anda se en hel del och ta en kryptur i tunnlarna. Elin var pa vippen till panik. (men det var bara for att jag gick bakom Rebecka och hennes rov var sa himla fin sa jag visste inte vart jag skulle ta vagen<Elin.) (Tack, kara du < Rebecka). De var valdiigt sma (som minst 60 cm hoga, fast inte dar vi gick.) och valdigt morka - folk med klaustrofobi rekommenderar vi stannar hemma. Nagra engelsman gick vilse. Alla stod och vantade pa dem ovanfor marken, vid utgangen. Guiden ropade ner i halet. Vi horde svar nagonstans under jorden ca 50 meter bort. Oops! De dok till slut upp i en fore detta sjukhushala. Skoj.
Numera ar dessa tunnlar hem for kungskobraormar, informerade Chao (var guide) oss om. Han berattade ocksa om hur de vietnamesiska gerillorna gjorde de amerikanska soldaterna till ladyboys, med diverse fallor. Han berattade allt detta valdigt glatt, med ett stort leende pa lapparna. Liiiite laskigt.
Eftermiddagen spenderade vi pa marknaden, shoppandes och iskaffesdrickandes. Vi kommer sakna iskaffet nar vi aker till Kambodja! Vilket for ovrigt ar imorgon. Da hoppar vi pa bussen till Phnom Penh, huvudstaden. Det blir var tjugonde buss raknade vi ut idag!
Vi bor pa samma hotell som sist, och tro det eller ej, HAR FINNS DISNEY CHANNEL! WOHOOO! Fast ingen Zac, for de visar inte High School Musical langre. :( Emilie, vi vet att du hade gjort precis samma sak. Och nej mammor, vi super inte hela tiden, aven fast det kanske later sa. Vi ar mycket ansvarsfulla och nyttiga av oss. Igar at vi jattegoda donuts!! Den friterade bananen ar inte heller helt fel. ;)
Snart ska vi ga och hamta bilderna vi tog med undervattenskameran pa Stora Barriarrevet. Spannande!
Det var allt for oss!
Bilder kommer nar internet gar snabbare an en forlamad dam med rullator. Det vill saga: INTE SNABBT ALLS.
So long vara sma alsklingar!
Nu raderades precis vart blogginlagg sa vi far skriva om.
Forlat att vi har varit lite daliga pa att uppdatera, men det ar en overgaende fas, vi lovar! Idag har vi faktiskt varit lite aktiva!
Kom till Saigon igar kvall runt klockan atta (bussen var BARA en timme forsenad fran Mui Ne). Vi var lite oroliga att vi inte skulle hinna fa tag i nagra biljetter till Cu Chi-tunnlarna som vi skulle till idag pa morgonen, men det gick alldeles utan problem och allt loste sig pa basta satt.
Imorse drog vi alltsa dit, med en stor buss fullpackad med turister. Cu Chi ar ett distrikt ungefar 2 timmar utanfor Saigon dar det finns ett stort nat av underjordiska tunnlar som vietnameserna byggde och anvande under vietnamkriget. Var guide var en LITEN (typ 1,20) man i 60-arsaldern som sjalv sluppit delta i kriget for att han var larare och behovdes som det. Tunnelnatet ar ungefar 42 kvadratkilometer stort, sa ni kan ana - det ar ganska stort!
Turen var ganska turistanpassad, men vi fick anda se en hel del och ta en kryptur i tunnlarna. Elin var pa vippen till panik. (men det var bara for att jag gick bakom Rebecka och hennes rov var sa himla fin sa jag visste inte vart jag skulle ta vagen<Elin.) (Tack, kara du < Rebecka). De var valdiigt sma (som minst 60 cm hoga, fast inte dar vi gick.) och valdigt morka - folk med klaustrofobi rekommenderar vi stannar hemma. Nagra engelsman gick vilse. Alla stod och vantade pa dem ovanfor marken, vid utgangen. Guiden ropade ner i halet. Vi horde svar nagonstans under jorden ca 50 meter bort. Oops! De dok till slut upp i en fore detta sjukhushala. Skoj.
Numera ar dessa tunnlar hem for kungskobraormar, informerade Chao (var guide) oss om. Han berattade ocksa om hur de vietnamesiska gerillorna gjorde de amerikanska soldaterna till ladyboys, med diverse fallor. Han berattade allt detta valdigt glatt, med ett stort leende pa lapparna. Liiiite laskigt.
Eftermiddagen spenderade vi pa marknaden, shoppandes och iskaffesdrickandes. Vi kommer sakna iskaffet nar vi aker till Kambodja! Vilket for ovrigt ar imorgon. Da hoppar vi pa bussen till Phnom Penh, huvudstaden. Det blir var tjugonde buss raknade vi ut idag!
Vi bor pa samma hotell som sist, och tro det eller ej, HAR FINNS DISNEY CHANNEL! WOHOOO! Fast ingen Zac, for de visar inte High School Musical langre. :( Emilie, vi vet att du hade gjort precis samma sak. Och nej mammor, vi super inte hela tiden, aven fast det kanske later sa. Vi ar mycket ansvarsfulla och nyttiga av oss. Igar at vi jattegoda donuts!! Den friterade bananen ar inte heller helt fel. ;)
Snart ska vi ga och hamta bilderna vi tog med undervattenskameran pa Stora Barriarrevet. Spannande!
Det var allt for oss!
Bilder kommer nar internet gar snabbare an en forlamad dam med rullator. Det vill saga: INTE SNABBT ALLS.
So long vara sma alsklingar!
Vi dricker en drink i advent, det varmer den som frusen ar
Tjabba! Och forlat, for nu ar det vi som ar kassa pa att uppdatera, men vi ar sa upptagna med att sola, dricka drinkar och kolla pa Disney Channel. Nu ska vi se vad som har hant sedan sist:
Efter fem-sex dagar pa Phu Quoc kande vi att vi borjade fa kli i benen. Det var jattefint pa Phu Quoc, men man traffade inte sa mycket folk dar och vi borjade kanna oss isolerade. Sa vi tog baten tillbaka till Rach Gia dar vi hade sadant flyt att vi kom med en buss till Saigon en timma senare. En bra buss den har gangen! Val framme i Saigon vid sjutiden checkade vi in pa ett hotell (ja, hotell, inte guesthouse!) for 14 dollar natten (dvs 7 dollar per person) som var jattefiiint! AC, tv, varmvatten, rena lakan och TOAPAPPER! Vi var overlyckliga. Dessutom var det en stor matfestival i Saigon i parken precis dar vi bodde. Sa det var high life. Hotellet hade proffsig personal som fixade resan till Mui Ne for oss dagen darpa.
Efter ca 5 timmars bussresa kom vi fram till Mui Ne, som i princip ar en strand med tillhorande stad. Har tog vart flyt slut, da vi hade syndat och inte foljt Lonely Planets (amen) tips om att boka boende i forvag. Allt var fullt eller skitdyrt. Till slut checkade vi in pa ett guesthouse som verkade bra, anda tills vi upptackte att vi inte hade nagon elektricitet och darmed ingen AC, och dessutom inget rinnande vatten. Vi ville duscha, och det har tankte vi inte sta ut med! Betalar man 5 dollar natten sa ska man baskemig ha det man betalar for! Vi bestamde oss for att checka ut igen. Men det tyckte inte tanten som agde stallet att vi skulle gora. Hon hade dessutom vara pass. Aj aj aj. Efter en hetsig strid och ett upprort samtal med kvinnans bror i telefon fick vi ge upp och tvingades betala 5 dollar for att fa vara pass tillbaka. Vi var jaaaavligt (ursakta) forbannade. Detta blev vodoo-offer nummer typ 9 (vi har tappat rakningen). Desperata och med hat i sinnet gav vi oss ut pa ny jakt. Det var svarare an vi trodde att hitta nagot boende. Till slut lyckades vi fa napp och denna gangen var det en riktig bjasse vi fick pa kroken! Mini-hotellet lag visserligen pa fel sida av vagen (den som inte ar belagen vid stranden) och var lite avsides, men nar de visade oss vart rum som de sa skulle kosta 15 dollar natten trodde vi att de hade sagt fel. Snyggt inrett, tva stora fina sangar med rena lakan, fungerande AC (visserligen spottade den ut isbitar over Rebecka lite da och da innan vi hade fatt koll pa hur den fungerade) och stort badrum med dusch som fungerade! Garderober och hela kittet. Men bast av allt: DISNEY CHANNEL (hallelujah)!
Vi var forst lite besvikna over Mui Ne. Stranden var inte alls lika fin som pa Phu Quoc och nar vi skulle leta party pa kvallen sa verkade allt forst valdigt dott. MEN! vi lyckades hitta en jattelyxig och flashig bar. Det kandes som att vi var i Los Angeles eller nagot annat cool-stalle. Allt var vitt, och upplyst av lampor i olika farger, och i mitten fanns en pool. En ladyboy dansade (Frankie hette haon) och drinkarna var inte for dyra. Elin tog en Cosmopolitan och Rebecka tog en granatapple-mojito. Mmmmm! (30 kr). Efter ett tag borjade vi bli trakasserade av en ackel-ryss som inte visste vad Sverige var for nagot. Han ville att vi skulle folja med honom till hans kompisar och dricka vin med dem. Det ville inte vi. Han envisades. Vi blev mer och mer irriterade. Snart var hela barens personal plus agarinnan och securitasvakterna engagerade i var obekvama situation och han blev till slut ivaglotsad fran vart bord. Men vi beholl vinet han hade kopt till oss. Hehe. Darefter fick vi lite trevligare sallskap av engelsmannen Tony och Sam som jobbar har som kite-surfinginstruktorer. Alla kite-surfar har. Om man ligger pa stranden ar hela himlen full av bananformade jattestora drakar (i kite-surfing ar man fastspand i en sadan drake och aker med hjalp av den pa ett snowboardliknande foremal pa vagorna). Engelsmannen drog med oss till en annan bar med dansgolv och biljardbord! Jippie! Vi dansade hela kvallen.
Morgonen darpa var inte sa kul. Men Disney Channel (hallelujah) raddade oss. Vi sket helt enkelt i allt den dagen och upptackte till var stora fortjusning att de skulle sanda ALLA High School Musical-filmerna i foljd. Vilken harlig dag! Det storsta problemet den har dagen var helt enkelt hur vi skulle tajma in att ata nagon gang sa att vi inte skulle missa en enda minut i nagon av High School Musical-filmerna. Det slutade med att vi helt enkelt fick ata sent, nar hela maratonet var over. Vi var ganska hungriga da, men vad gor man inte for Zac Efron (mmmmmmm). Vi tycker om honom. Mer an vad vi visste och vad som ar ok kanske.
Idag har vi solat oss roda och avundats alla surfare pa stranden. Imorgon ska vi forsoka prova pa lite vindsurfing.
Annars inget nytt. Idag ar andra advent. Vi har var egen lilla tradition: Vi har latit ljusen i adventsljusstaken bytas ut mot, just det, DRINKAR! (Vi tar varannan vatten, vi lovar!) Sa andra advent= 2 drinkar. Ni kan ana vart det har kommer att sluta!
Nu ska vi boka boende infor julen. Vi siktar pa Sihanoukville i Kambodja. Hall tummarna for oss, och fortsatt att fjolla er med pepparkaksbak och annat trams.
PUSS och KRAM
fran era vordnadsfulla dottrar, systrar och vaninnor.
Amen.
