Ngoctrang (kryptiskt, va?)
Tjing tjong ballong!
Nu ar vi i Vietnaaaaaaam, och strosar pa gator som vi inte har en aning om hur man uttalar namnet pa. Vi tar det fran dar vi slutade:
Vi tog avsked av vara nyfunna vanner i Cairns och fick skjuts av en skitsur chauffor (vodoo-offer nr. 3), flog till Brisbane, vantade i Brisbane i 12 LAAAAANGA timmar (fast Rebecka sov). Tog planet till Kuala Lumpur (Malaysia for den obildade), flygvardinnan hade jatteroliga klader pa sig. I Kuala Lumpur var planet forsenat nagra timmar, typ (eller en) och nar vi val kom pa planet kraftigt sura och trotta och hungriga kommenterade en flygvard (BIG LOSER) att vi maste vara (I quote) "really close friends, because you have the same pimple, HAHAHAHA". JAVLIGT kul. Inte! Han blev vodoo-offer nummer 4, ingen tvekan om saken.
Det forsta som hande i Saigon var att vi blev blasta av en taxichauffor som ville ha mer betalt an vad han fortjanade. Ok, taxin kostade typ 175 spann (det tog 40 minuter), sa det var egentligen inte dyrt, men ratt ska vara ratt.
Vi har foljt Lonely Planet (amen) slaviskt och de tipsade om Phang Ngu Lao for alla backpackers. Sa vi akte dit. Vi behovde inte ens ga tio meter forran vi blev uppraggade av en sot liten kvinna som vaaaaldigt garna ville att vi skulle bo pa hennes familjs guesthouse. Vi blev intresserade nar hon sa att det kostade 5 dollar natten. Hon tog oss in pa Saigons minsta och trangsta stig/grand/labyrint och visade oss ett frascht och ratt stort rum med tva dubbelsangar. Varsin for oss. SCORE! Tv pa rummet (DISNEY CHANNEL), eget badrum (utan lampa, OCH utan toapapper. Det ar tankt att man ska spola sig i roven med en SLANG! Iskallt vatten for ovrigt. Men idag snodde Rebecka papper pa ett lyxigt cafe), flaktar som ar heeelt ok. Dessutom en vacker utsikt rakt in i grannens vardagsrum.
Forsta dagen chillade vi en stund, trotta efter flygresan, och sedan drog vi ut for att bekanta oss med Saigon. Det gick sadar. Allting heter nagot med Lai Lei Loi Lao, phnang Ngu Ngung Nguyen typ. Vi tappade genast bort oss. Da menar vi genast. Efter tio minuter var vi bombsakra pa att vi aldrig skulle hitta tillbaka till vart rum. Men glada i hagen letade vi upp en turistinformation och bad om en karta. Det hjalpte inget vidare. Vi at mat som var gudooomlig efter all flygplansskit och denna middag bestaende av Chicken cashewnuts, Chicken chili lemongrass, ris, ol och cola kostade cirka 35 kronor per person. Vi blir inte ruinerade.
Det tog oss sakert 30 minuter att hitta tillbaka till vart rum bland alla slingriga grander. Dessforinnan var vi overtygade om att vi skulle bli till roadkill. Vi hade hort om trafiken i Saigon innan, att den skulle vara helt galen, men inte trodde vi att det skulle vara sjalvmordsforsok att ga over vagen. (Mamma, jag ropade ditt namn nagra ganger i panik, horde du mig? <Rebecka). Nu har vi kommit pa tekniken, det ar i princip bara att blunda och ga. Ok, kanske inte. Man tar ett steg i taget, och ska inte vara radd for att stanna mitt i vagen. Idag fick vi till och med applader nar vi modigt/dumdristigt forsokte korsa en av Saigons storsta och mest trafikerade gator. Sen somnade vi gott.
Idag vaknade vi glada och friska (forutom Elin som lat som en vindrutetorkare utan spolarvatska i halsen). Nu har hon kopt Strepsils sa ni behover inte oroa er. Lonely Planet (amen) hade tipsat om en liten latt rutt pa 6 timmar runt stan. Vi tankte, den drar vi pa tva. Den tog nio. Men vi sag mycket fint. Bl.a. ett sporegn, inte sa kul. Skamt asido, vi kakade den omtalade (ALLA skriver om den dar soppan!!) soppan Pho. Vi at den pa ett stalle som stolt skyltade med att de hade serverat Bill Clinton (6 stora tavlor inne i lokalen visade den smilande personalen jamte den smatt obekvama Bill). Soppan bestar av buljong, nudlar, biffkott och hackad graslok. Sedan far man sjalv tillsatta lite vad man ville. De tillbehor som vi fick var koriander, salvia (tror vi. Det smakade lakrits), groddar (MMMM), chilli och lime. Typ som en vietnamesisk kottsoppa. Det var himmelskt! (Tal att namnas att det kostade mindre an 15 kronor per person.) Vi besokte en stoor marknad som salde alltifran torkade rakor till klader och smycken. Det var som en liten minihimmel. Efter detta tog vi oss en valbehovlig paus pa Cafe X, som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Vi drack iskaffe, iste och jattelyxiga glassbakelser. Det hela var mycket exklusivt, i en villa i fransk kolonialstil. Vart att beratta ar att det vietnamesiska kaffet ar sa gott som alla sager. Kramigt, fylligt och smakrikt! Oh lalalala!
Andra smasaker vi sag var Notre Dame, det gigantiska postkontoret, nagot palats av nagot slag, nagra pagodor och fullt av vietnameser! Turister ar faktiskt inte sa valdigt vanligt har. Vi ar coola.
Idag har vi bokat en ny resa. Destination: Phu Quoc! En sa kallad "paradis-o". Eftersom vadret inte ar jatteroligt har, och himlen tacks av ett vitt avgasmoln sa langtar vi lite (mycket) efter sol och bad. Vi drar i overmorgon, sa imorgon blir var sista dag har, for den har gangen.
Vi shoppar sa hor av er med era onskelistor (ej for stora saker). Allt ar skitbilligt. Idag kopte Rebecka en vaska for 15 spann, och ett armband for en femma.
Nu ska vi dricka bars!
Tack och hej (vi vet inte hur man sager hej da pa vietnamesiska, men vi kan hitta pa nagot som later som vietnamesiska:)
Nguyen Phu Phong Cho Thue
:)
Nu ar vi i Vietnaaaaaaam, och strosar pa gator som vi inte har en aning om hur man uttalar namnet pa. Vi tar det fran dar vi slutade:
Vi tog avsked av vara nyfunna vanner i Cairns och fick skjuts av en skitsur chauffor (vodoo-offer nr. 3), flog till Brisbane, vantade i Brisbane i 12 LAAAAANGA timmar (fast Rebecka sov). Tog planet till Kuala Lumpur (Malaysia for den obildade), flygvardinnan hade jatteroliga klader pa sig. I Kuala Lumpur var planet forsenat nagra timmar, typ (eller en) och nar vi val kom pa planet kraftigt sura och trotta och hungriga kommenterade en flygvard (BIG LOSER) att vi maste vara (I quote) "really close friends, because you have the same pimple, HAHAHAHA". JAVLIGT kul. Inte! Han blev vodoo-offer nummer 4, ingen tvekan om saken.
Det forsta som hande i Saigon var att vi blev blasta av en taxichauffor som ville ha mer betalt an vad han fortjanade. Ok, taxin kostade typ 175 spann (det tog 40 minuter), sa det var egentligen inte dyrt, men ratt ska vara ratt.
Vi har foljt Lonely Planet (amen) slaviskt och de tipsade om Phang Ngu Lao for alla backpackers. Sa vi akte dit. Vi behovde inte ens ga tio meter forran vi blev uppraggade av en sot liten kvinna som vaaaaldigt garna ville att vi skulle bo pa hennes familjs guesthouse. Vi blev intresserade nar hon sa att det kostade 5 dollar natten. Hon tog oss in pa Saigons minsta och trangsta stig/grand/labyrint och visade oss ett frascht och ratt stort rum med tva dubbelsangar. Varsin for oss. SCORE! Tv pa rummet (DISNEY CHANNEL), eget badrum (utan lampa, OCH utan toapapper. Det ar tankt att man ska spola sig i roven med en SLANG! Iskallt vatten for ovrigt. Men idag snodde Rebecka papper pa ett lyxigt cafe), flaktar som ar heeelt ok. Dessutom en vacker utsikt rakt in i grannens vardagsrum.
Forsta dagen chillade vi en stund, trotta efter flygresan, och sedan drog vi ut for att bekanta oss med Saigon. Det gick sadar. Allting heter nagot med Lai Lei Loi Lao, phnang Ngu Ngung Nguyen typ. Vi tappade genast bort oss. Da menar vi genast. Efter tio minuter var vi bombsakra pa att vi aldrig skulle hitta tillbaka till vart rum. Men glada i hagen letade vi upp en turistinformation och bad om en karta. Det hjalpte inget vidare. Vi at mat som var gudooomlig efter all flygplansskit och denna middag bestaende av Chicken cashewnuts, Chicken chili lemongrass, ris, ol och cola kostade cirka 35 kronor per person. Vi blir inte ruinerade.
Det tog oss sakert 30 minuter att hitta tillbaka till vart rum bland alla slingriga grander. Dessforinnan var vi overtygade om att vi skulle bli till roadkill. Vi hade hort om trafiken i Saigon innan, att den skulle vara helt galen, men inte trodde vi att det skulle vara sjalvmordsforsok att ga over vagen. (Mamma, jag ropade ditt namn nagra ganger i panik, horde du mig? <Rebecka). Nu har vi kommit pa tekniken, det ar i princip bara att blunda och ga. Ok, kanske inte. Man tar ett steg i taget, och ska inte vara radd for att stanna mitt i vagen. Idag fick vi till och med applader nar vi modigt/dumdristigt forsokte korsa en av Saigons storsta och mest trafikerade gator. Sen somnade vi gott.
Idag vaknade vi glada och friska (forutom Elin som lat som en vindrutetorkare utan spolarvatska i halsen). Nu har hon kopt Strepsils sa ni behover inte oroa er. Lonely Planet (amen) hade tipsat om en liten latt rutt pa 6 timmar runt stan. Vi tankte, den drar vi pa tva. Den tog nio. Men vi sag mycket fint. Bl.a. ett sporegn, inte sa kul. Skamt asido, vi kakade den omtalade (ALLA skriver om den dar soppan!!) soppan Pho. Vi at den pa ett stalle som stolt skyltade med att de hade serverat Bill Clinton (6 stora tavlor inne i lokalen visade den smilande personalen jamte den smatt obekvama Bill). Soppan bestar av buljong, nudlar, biffkott och hackad graslok. Sedan far man sjalv tillsatta lite vad man ville. De tillbehor som vi fick var koriander, salvia (tror vi. Det smakade lakrits), groddar (MMMM), chilli och lime. Typ som en vietnamesisk kottsoppa. Det var himmelskt! (Tal att namnas att det kostade mindre an 15 kronor per person.) Vi besokte en stoor marknad som salde alltifran torkade rakor till klader och smycken. Det var som en liten minihimmel. Efter detta tog vi oss en valbehovlig paus pa Cafe X, som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Vi drack iskaffe, iste och jattelyxiga glassbakelser. Det hela var mycket exklusivt, i en villa i fransk kolonialstil. Vart att beratta ar att det vietnamesiska kaffet ar sa gott som alla sager. Kramigt, fylligt och smakrikt! Oh lalalala!
Andra smasaker vi sag var Notre Dame, det gigantiska postkontoret, nagot palats av nagot slag, nagra pagodor och fullt av vietnameser! Turister ar faktiskt inte sa valdigt vanligt har. Vi ar coola.
Idag har vi bokat en ny resa. Destination: Phu Quoc! En sa kallad "paradis-o". Eftersom vadret inte ar jatteroligt har, och himlen tacks av ett vitt avgasmoln sa langtar vi lite (mycket) efter sol och bad. Vi drar i overmorgon, sa imorgon blir var sista dag har, for den har gangen.
Vi shoppar sa hor av er med era onskelistor (ej for stora saker). Allt ar skitbilligt. Idag kopte Rebecka en vaska for 15 spann, och ett armband for en femma.
Nu ska vi dricka bars!
Tack och hej (vi vet inte hur man sager hej da pa vietnamesiska, men vi kan hitta pa nagot som later som vietnamesiska:)
Nguyen Phu Phong Cho Thue
:)
Kommentarer
Postat av: Kötto
haha! jadu, jag vaknade mitt i natten och trodde det var ett skämt när jag fick ett sms där du undrade vad jag önskar mig i julklapp.. haha. Men specko, smycken! armand, örhängen, You Name It!Det önskar jag mig, eller sjalar. Hoppas ni har det bra och att ni inte är konstant lulliga;) Ge elin en puss från mig! / Lottooo
Postat av: Daddy Cool
Phy Phasän Wat bhraa nie hahr dhääth.(Amen)
Trackback
