rebellin

Ni ar kassa! Vad ar detta? Tror ni vi skriver for var egen skull eller? Att det ar kul att sitta i 35 gradiga rum utan ac och forsoka fa dessa asiatiska datorer att fatta vad det ar vi vill? Nej nu far ni faktiskt ta och skarpa er och borja kommentera mera! Vi kraver minst 10 kommentarer pa detta inlagg annars vette fasen vad som kommer att handa... Vi ar beroende av uppdateringar hemifran och vi vill vara sakra pa att vi gor er grona av avund! Sa, KOMMENTERA MERA!!!

Resan till Phu Quoc var ett mindre helvete. Bussen skulle komma och hamta oss klockan 20 over 8, och tidspessimister som vi ar (iaf Rebecka) sa steg vi upp vid halv sju. Kopte frukost hos en liten dam, baguetter med allt mjligt spannande i... mums! Halv 8 satt vi utanfor resebyran dit bussen skulle komma och hamta oss. Det tal att namnas att i Saigon (ja, egentligen hela Vietnam) ar man tvungen att saga "NO THANK YOU!" varannan minut till varenda forsaljare som kommer och vill erbjuda sina "speciella" varor. Det enda vi koper ar frukt. Bussenh var saklart forsenad. Vi borjade vrida lite pa oss och blev lite smatt oroliga, men kvinnan pa resebyran forsakrade oss om att bussen skulle komma om tio minuter. Tre kvart senare kom den. Da var klockan alltsa 20 over 9. Det var en liten buss med valdigt tranga saten och vi blev framflyttade till platsen med mest utrymme for benen. Vi kande oss sjukt uppassade och nastan lite obekvama. Ingen pa bussen kunde ens lite engelska, och det kandes som att de gjorde narr av oss hela tiden. Vi stannade pa nagon liten metmarknad dar vi skulle kka lunch men sa fort vi klev ur bussen sa var femhundra blickar fixerade pa oss. Inte sa kul. De tva herrarna som korde bussen tittade och pekade pa oss hela tiden. Sa sa de nagot och skrattade jattehogt och odiskret. Vi har hittat vodoo-offer nr. 5 och nr. 6.

Nar vi borjade narma oss staden Rach Gia dit vi skulle borjade vi bli oroliga att vi skulle hamna nagon helt annanstans. Folk borjade slappas av pa olika platser och vi sag inte skymten av den busstation dar vi hade forestallt oss att vi skulle ga av. Efter nagra lama forsok att jamfora landsvagarna med karten i Lonely Planet (amen) sa visade vi desperat kartan for de otrevliga busschaufforerna. Forst flinade han bara at oss men vi stod pa oss och bad honom peka ut var vi var. Tillslut lyckades vi fa oss forstadda och blev avslappta pa ratt stalle vid hamnen dar vi skulle ta baten till Phu Quoc dagen darpa. Vi checkade in pa ett litet guesthouse dar vi betalade 28 kr per person och natt. Helt ok for oss tankte vi anda tills det var dags att sova. Det var namligen sa att strombrytaren som kontrollerade lampan var densamma som kontrollerade flakten. Wohow! Vi hade nu ett val; sova med lampan tand, eller svettas ihjal i vara drommar. Det fick bli med lampan tand. Rebecka fick ta pa sig en san dar ogonbindel som vi hade snott pa ett flygplan. Men skit samma, man far det man betalar for. Mitt i natten vaknade vi av att toaletten gav ifran sig ett misstankt ljud. Det lat ungefar sahar: blouglaglougbloa. typ, jattehogt. AH tankte vi och borjade asgarva. Det hela kandes en smula komiskt.

Efter att ha tagit oss igenom nattens bravader tog vi oss till hamnen dar vi smakade den lokala Phon, innan vi gick pa baten. resan tog ca tre timmar och under hela farden spelades det samsta av samsta i den vietnamesiska filmhistorien. (tror vi iaf) Val framme pa Phu Quoc gick vi pa en buss som tog oss till andra sidan on och den storsta staden pa on, Duong Dong. Darifran gick vi till Long Beach dar vi tillslut lyckades hitta det boende som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Hittills hade vi bara sett en grusig landsvag men nu oppnade sig plotsligt havet framfor oss och ett litet paradis uppenbarade sig. Vi blev visade till en bungalow, ca 50 meter fran stranden, som var enkel men valdigt mysig. Flatade vaggar och tak, myggnat som sanghimmel och ett stort, frascht badrum. For detta betalar vi 70 kr per person och natt. Igarkvall firade vi med drinkar pa stranden dar vi hade utsikt over solnedgangen i orange och cerise. Vi kakade middag pa samma stalle som for ovrigt hette Sun Set On The Beach. Sen gick vi och lade oss. (tidigt)

Idag har vi bara solat och atit varldens godaste pannkakor till frukost. Vattnet ar ca 27-28 grader varmt och har en behaglig nyans av ljusgron. Stranden ar milslang och sanden alldeles ren, vi hade inte kunnat onska oss battre! Nu forsoker vi att ladda over lite bilder, (gratis internet:)). Glom inte FOR GUDS SKULL att kommentera!

Glad forsta advent!