rebellin

Nu skiner solen och Koh Phi Phi ar aterigen det paradis som det utgav sig for att vara. Solen gor oss sloa, men inte idag. Da var vi minsann aktiva! Vi hyrde en kajak och gav oss ivag pa en paddlingtur som heter duga. Vi paddlade jattenara de maktiga klipporna och det var en haftig kansla att komma sa nara naturen. Forst akte vi till en avlagsen liten strand dar vi fran borjan var helt ensamma. Vattnet har var (om mojligt) annu finare an det vi hittills sett och vi hade aldrig kunnat dromma om att det skulle kunna vara sa vackert. Stranden pyntades an fina snackor och omgivningen var breathtaking med de stora klipporna som skjuter upp ur vattnet som vi vet inte vad. Har tillbringade vi formiddagen. Sedan blev vi hungriga, och paddlade da till Monkey Beach dar vi visste att det fanns mat eftersom vi besokte denna ocksa fortraffliga strand for ett par dagar sedan. Sanden pa Monkey Beach ar som mjol, den finaste sanden vi sett hittills. Man kan bygga jattestora sandslott eller baka RIKTIGA sandbullar som haller, for sanden blir som cement nar den packas. Men det ar inte bara frid och frojd pa Ap-stranden, just for att, som namnet antyder, den ar full av apor. Snikna jaklar som rotar i folks tillhorigheter pa jakt efter mat. Detta ar ett stort turistjippo, att mata och ta kort pa aporna och ibland ser man inte vad som ar turist och vad som ar apa. Rebecka var livradd (hon blev biten som ung och detta skapade hemska men i hennes vuxna liv) sa hon lag och gnydde bekymrat.

Det ar sadant party har varje kvall sa vi kunde inte med att bara sitta pa hotellrummet annu en kvall. Sa vi bestamde oss for att "ta det lite lugnt" och bara ta ett par ol pa nagon bar. Det blev inte riktigt som vi tankt oss. Men det var bra och kul anda. Vi traffade en trevlig irlandare och en trevlig tysk som vi konverserade med. Irlandaren Simon foljde med oss till Long Beach dagen darpa, dar vi lag och stekte hela dagen.

Dagarna flyter pa och livet leker. Vi vill inte riktigt lamna detta stallet men da resan borjar ga mot sitt slut (tycker vi) sa maste vi planera for nya aventyr. Koh Lanta verkar det luta mot som nasta destination. Har foljer lite bilder sa ni sjalva far se, aven om verkligheten overtraffar bilderna!



On our way to Monkey Beach



Pa sjalvaste stranden. Ar vi inte bedarande?



Elin med sin favorit (forbannade enligt Rebecka). Hon tjatar om sin majs heeeela tiden! Men hon ar sot anda...



Rebecka taggad som fasen och redo att paddla ivag. (Ber om ursakt for vinkeln men det gick inte att andra...)



Rebecka in action och en cool klippa.



Ooops, vart tog vattnet vagen??? Framme pa den fantastiska stranden Nui Bay (tror vi)



Det vita ni ser i berget ar koraller. Rester fran det som tsunamin spolade upp...



Den skona i det grona.



Vi sager bara: KOLLA VATTNET!!

Detta nya som vackts inom oss handlar om sa mycket mer an bara mode, mamma Lena. Det ar en livsstil. Det ar ett kall. Vi kan inte komma ifran det. Det innefattar inte nagra nalar eller black i huden, daremot tror vi att det kommer att synas pa utsidan. Detta ar nagot som vi vet att vi absolut inte kan avsta fran, sa aven om ni kanner att ni kanske borde, sa ber vi er att inte forsoka overtala oss att inte genomfora denna livsomvalvande forandring. 

Vi tackar eder allra odmjukast och nu borjade det att regna! HAHAHAHA!

Hej hjopp i galljopp

FOR OVRIGT!! Vet ni vad "snorkla" heter pa stockholmska? Det visste inte vi heller men det fick vi TYVARR reda pa idag nar vi tjuvyssnade pa nagra 08:or pa stranden. "Ska du snorra?" Det ska inte vi!