Bilder Vietnam
Rebecka och den beromda Pho-soppan (aka var frukost hela tiden) pa stallet i Saigon som hade serverat Bill Clinton!
Torkade rakor som saldes som godis pa marknaden i Saigon
Ett vanligt overgangsstalle i Saigon. Det garegentligen inte att fanga pa bild men trafiken var SJUK!!
Vart fina rum i Saigon, om lite stokigt men sa har ser det ut pa varenda stalle nar vi har gjort oss hemmastadda.
Hus pa Le Loi, Saigon
I hamnstaden Rach Gia i vantan pa baten.
Solnedgang i Rach Gia. Det var en himlans charmig stad.
Var FIIIIIIINA bungalow.
Var FIIIIIIIINA strand.
Sun Set On The Beach
Phu Quoc
Ni ar kassa! Vad ar detta? Tror ni vi skriver for var egen skull eller? Att det ar kul att sitta i 35 gradiga rum utan ac och forsoka fa dessa asiatiska datorer att fatta vad det ar vi vill? Nej nu far ni faktiskt ta och skarpa er och borja kommentera mera! Vi kraver minst 10 kommentarer pa detta inlagg annars vette fasen vad som kommer att handa... Vi ar beroende av uppdateringar hemifran och vi vill vara sakra pa att vi gor er grona av avund! Sa, KOMMENTERA MERA!!!
Resan till Phu Quoc var ett mindre helvete. Bussen skulle komma och hamta oss klockan 20 over 8, och tidspessimister som vi ar (iaf Rebecka) sa steg vi upp vid halv sju. Kopte frukost hos en liten dam, baguetter med allt mjligt spannande i... mums! Halv 8 satt vi utanfor resebyran dit bussen skulle komma och hamta oss. Det tal att namnas att i Saigon (ja, egentligen hela Vietnam) ar man tvungen att saga "NO THANK YOU!" varannan minut till varenda forsaljare som kommer och vill erbjuda sina "speciella" varor. Det enda vi koper ar frukt. Bussenh var saklart forsenad. Vi borjade vrida lite pa oss och blev lite smatt oroliga, men kvinnan pa resebyran forsakrade oss om att bussen skulle komma om tio minuter. Tre kvart senare kom den. Da var klockan alltsa 20 over 9. Det var en liten buss med valdigt tranga saten och vi blev framflyttade till platsen med mest utrymme for benen. Vi kande oss sjukt uppassade och nastan lite obekvama. Ingen pa bussen kunde ens lite engelska, och det kandes som att de gjorde narr av oss hela tiden. Vi stannade pa nagon liten metmarknad dar vi skulle kka lunch men sa fort vi klev ur bussen sa var femhundra blickar fixerade pa oss. Inte sa kul. De tva herrarna som korde bussen tittade och pekade pa oss hela tiden. Sa sa de nagot och skrattade jattehogt och odiskret. Vi har hittat vodoo-offer nr. 5 och nr. 6.
Nar vi borjade narma oss staden Rach Gia dit vi skulle borjade vi bli oroliga att vi skulle hamna nagon helt annanstans. Folk borjade slappas av pa olika platser och vi sag inte skymten av den busstation dar vi hade forestallt oss att vi skulle ga av. Efter nagra lama forsok att jamfora landsvagarna med karten i Lonely Planet (amen) sa visade vi desperat kartan for de otrevliga busschaufforerna. Forst flinade han bara at oss men vi stod pa oss och bad honom peka ut var vi var. Tillslut lyckades vi fa oss forstadda och blev avslappta pa ratt stalle vid hamnen dar vi skulle ta baten till Phu Quoc dagen darpa. Vi checkade in pa ett litet guesthouse dar vi betalade 28 kr per person och natt. Helt ok for oss tankte vi anda tills det var dags att sova. Det var namligen sa att strombrytaren som kontrollerade lampan var densamma som kontrollerade flakten. Wohow! Vi hade nu ett val; sova med lampan tand, eller svettas ihjal i vara drommar. Det fick bli med lampan tand. Rebecka fick ta pa sig en san dar ogonbindel som vi hade snott pa ett flygplan. Men skit samma, man far det man betalar for. Mitt i natten vaknade vi av att toaletten gav ifran sig ett misstankt ljud. Det lat ungefar sahar: blouglaglougbloa. typ, jattehogt. AH tankte vi och borjade asgarva. Det hela kandes en smula komiskt.
Efter att ha tagit oss igenom nattens bravader tog vi oss till hamnen dar vi smakade den lokala Phon, innan vi gick pa baten. resan tog ca tre timmar och under hela farden spelades det samsta av samsta i den vietnamesiska filmhistorien. (tror vi iaf) Val framme pa Phu Quoc gick vi pa en buss som tog oss till andra sidan on och den storsta staden pa on, Duong Dong. Darifran gick vi till Long Beach dar vi tillslut lyckades hitta det boende som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Hittills hade vi bara sett en grusig landsvag men nu oppnade sig plotsligt havet framfor oss och ett litet paradis uppenbarade sig. Vi blev visade till en bungalow, ca 50 meter fran stranden, som var enkel men valdigt mysig. Flatade vaggar och tak, myggnat som sanghimmel och ett stort, frascht badrum. For detta betalar vi 70 kr per person och natt. Igarkvall firade vi med drinkar pa stranden dar vi hade utsikt over solnedgangen i orange och cerise. Vi kakade middag pa samma stalle som for ovrigt hette Sun Set On The Beach. Sen gick vi och lade oss. (tidigt)
Idag har vi bara solat och atit varldens godaste pannkakor till frukost. Vattnet ar ca 27-28 grader varmt och har en behaglig nyans av ljusgron. Stranden ar milslang och sanden alldeles ren, vi hade inte kunnat onska oss battre! Nu forsoker vi att ladda over lite bilder, (gratis internet:)). Glom inte FOR GUDS SKULL att kommentera!
Glad forsta advent!
Ngoctrang (kryptiskt, va?)
Nu ar vi i Vietnaaaaaaam, och strosar pa gator som vi inte har en aning om hur man uttalar namnet pa. Vi tar det fran dar vi slutade:
Vi tog avsked av vara nyfunna vanner i Cairns och fick skjuts av en skitsur chauffor (vodoo-offer nr. 3), flog till Brisbane, vantade i Brisbane i 12 LAAAAANGA timmar (fast Rebecka sov). Tog planet till Kuala Lumpur (Malaysia for den obildade), flygvardinnan hade jatteroliga klader pa sig. I Kuala Lumpur var planet forsenat nagra timmar, typ (eller en) och nar vi val kom pa planet kraftigt sura och trotta och hungriga kommenterade en flygvard (BIG LOSER) att vi maste vara (I quote) "really close friends, because you have the same pimple, HAHAHAHA". JAVLIGT kul. Inte! Han blev vodoo-offer nummer 4, ingen tvekan om saken.
Det forsta som hande i Saigon var att vi blev blasta av en taxichauffor som ville ha mer betalt an vad han fortjanade. Ok, taxin kostade typ 175 spann (det tog 40 minuter), sa det var egentligen inte dyrt, men ratt ska vara ratt.
Vi har foljt Lonely Planet (amen) slaviskt och de tipsade om Phang Ngu Lao for alla backpackers. Sa vi akte dit. Vi behovde inte ens ga tio meter forran vi blev uppraggade av en sot liten kvinna som vaaaaldigt garna ville att vi skulle bo pa hennes familjs guesthouse. Vi blev intresserade nar hon sa att det kostade 5 dollar natten. Hon tog oss in pa Saigons minsta och trangsta stig/grand/labyrint och visade oss ett frascht och ratt stort rum med tva dubbelsangar. Varsin for oss. SCORE! Tv pa rummet (DISNEY CHANNEL), eget badrum (utan lampa, OCH utan toapapper. Det ar tankt att man ska spola sig i roven med en SLANG! Iskallt vatten for ovrigt. Men idag snodde Rebecka papper pa ett lyxigt cafe), flaktar som ar heeelt ok. Dessutom en vacker utsikt rakt in i grannens vardagsrum.
Forsta dagen chillade vi en stund, trotta efter flygresan, och sedan drog vi ut for att bekanta oss med Saigon. Det gick sadar. Allting heter nagot med Lai Lei Loi Lao, phnang Ngu Ngung Nguyen typ. Vi tappade genast bort oss. Da menar vi genast. Efter tio minuter var vi bombsakra pa att vi aldrig skulle hitta tillbaka till vart rum. Men glada i hagen letade vi upp en turistinformation och bad om en karta. Det hjalpte inget vidare. Vi at mat som var gudooomlig efter all flygplansskit och denna middag bestaende av Chicken cashewnuts, Chicken chili lemongrass, ris, ol och cola kostade cirka 35 kronor per person. Vi blir inte ruinerade.
Det tog oss sakert 30 minuter att hitta tillbaka till vart rum bland alla slingriga grander. Dessforinnan var vi overtygade om att vi skulle bli till roadkill. Vi hade hort om trafiken i Saigon innan, att den skulle vara helt galen, men inte trodde vi att det skulle vara sjalvmordsforsok att ga over vagen. (Mamma, jag ropade ditt namn nagra ganger i panik, horde du mig? <Rebecka). Nu har vi kommit pa tekniken, det ar i princip bara att blunda och ga. Ok, kanske inte. Man tar ett steg i taget, och ska inte vara radd for att stanna mitt i vagen. Idag fick vi till och med applader nar vi modigt/dumdristigt forsokte korsa en av Saigons storsta och mest trafikerade gator. Sen somnade vi gott.
Idag vaknade vi glada och friska (forutom Elin som lat som en vindrutetorkare utan spolarvatska i halsen). Nu har hon kopt Strepsils sa ni behover inte oroa er. Lonely Planet (amen) hade tipsat om en liten latt rutt pa 6 timmar runt stan. Vi tankte, den drar vi pa tva. Den tog nio. Men vi sag mycket fint. Bl.a. ett sporegn, inte sa kul. Skamt asido, vi kakade den omtalade (ALLA skriver om den dar soppan!!) soppan Pho. Vi at den pa ett stalle som stolt skyltade med att de hade serverat Bill Clinton (6 stora tavlor inne i lokalen visade den smilande personalen jamte den smatt obekvama Bill). Soppan bestar av buljong, nudlar, biffkott och hackad graslok. Sedan far man sjalv tillsatta lite vad man ville. De tillbehor som vi fick var koriander, salvia (tror vi. Det smakade lakrits), groddar (MMMM), chilli och lime. Typ som en vietnamesisk kottsoppa. Det var himmelskt! (Tal att namnas att det kostade mindre an 15 kronor per person.) Vi besokte en stoor marknad som salde alltifran torkade rakor till klader och smycken. Det var som en liten minihimmel. Efter detta tog vi oss en valbehovlig paus pa Cafe X, som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Vi drack iskaffe, iste och jattelyxiga glassbakelser. Det hela var mycket exklusivt, i en villa i fransk kolonialstil. Vart att beratta ar att det vietnamesiska kaffet ar sa gott som alla sager. Kramigt, fylligt och smakrikt! Oh lalalala!
Andra smasaker vi sag var Notre Dame, det gigantiska postkontoret, nagot palats av nagot slag, nagra pagodor och fullt av vietnameser! Turister ar faktiskt inte sa valdigt vanligt har. Vi ar coola.
Idag har vi bokat en ny resa. Destination: Phu Quoc! En sa kallad "paradis-o". Eftersom vadret inte ar jatteroligt har, och himlen tacks av ett vitt avgasmoln sa langtar vi lite (mycket) efter sol och bad. Vi drar i overmorgon, sa imorgon blir var sista dag har, for den har gangen.
Vi shoppar sa hor av er med era onskelistor (ej for stora saker). Allt ar skitbilligt. Idag kopte Rebecka en vaska for 15 spann, och ett armband for en femma.
Nu ska vi dricka bars!
Tack och hej (vi vet inte hur man sager hej da pa vietnamesiska, men vi kan hitta pa nagot som later som vietnamesiska:)
Nguyen Phu Phong Cho Thue
:)
Bilder Cairns
Rebecka framfor Lagunen i Cairns
Tva coolingar som dyker i Barriarrevet!
Rebecka och var kara van Alinka!
Vi och skanepagarna. Fran vanster: Simon, Rebecka, Joakim, Fagel-Erik, Elin
Bakom kameran: Engelskmannen
Haha, paniken innan fallskarmshoppet (som aldrig blev av)...
Elin pa soldacket pa catamaranen, pa vag ut till Barriarrevet.
Det var allt for den har gangen, nasta gang blir det mer vietnamesiskt, sa att saga. :D
Party!, Antiklimax!, Party!
Drommen som nastan gick i uppfyllelse... Vi akte dit for att hoppa. Glada i hagen, Rebecka livradd efter att hon last att man visst ofta dor pa sanna har saker. Men men, vi kom fram och fick sla ner oss pa deras hogkvarter i vantan pa det stora hoppet. En obehaglig (acklig) kines med bristfalliga engelskkunskaper fick den stora aran att halla i sakerhetsgenomgangen. Det tog ca 2 minuter och vi forstod knappt halften. Nar Rebecka fick det glada beskedet att "Yo an aj gonna lamp togetel!" blev vi plotsligt valdigt bekvama med situationen. ....NOT! Vi hamnade i gruppen som skulle hoppa sist, och efter typ tre timmars vantan akte vi antligen ut till flygfaltet. Dar fick vi vanta ytterligare pa att de andra skulle hoppa fore oss, sa det var ju bara till att se och lara. Nu var vi taggade! Just denna dagen hade det varit lite ostadigt vader i Cairns men vi tankte, jaja vi hoppar med regnet! :) Sen sprack det upp men lagom tills vi skulle hoppa blev det mulet igen. Instruktorerna sa att det var bast att ta en paus medan det varsta drog over sa vi akte alla tillbaka till hogkvarteret. Men efter ett tag kom den smilande kinesen och sa NO MORE LUMP TODAJ. Sa det var bara att satta sig i bussen igen och aka tillbaka. GANSKA surt. Som tur var sa kunde vi fa pengarna tillbaka men vi var minst sagt nerslagna over att ha spenderat en hel dag pa att titta pa andra som hoppade utan att fa gora det sjalva.
Pa kvallen hade vi stamt traff med vara skaningar. Vi kande oss oppna for en kvall i alkoholens tecken (forlat mamma Lena, men vi var inte pa bra humor!) Vi gick till killarnas hostel och dar satte kalaset igang. Det skulle ha blivit utgang men vadret gjorde sa att vi planerade om. Vi var en svang pa McDonald's, nagra utforskade Lagunen pa nattetid (fast man egentligen inte fick som det stod pa stora skyltar runt om i hela Cairns) (DET GJORDE DET INTE!! < Rebecka.), andra forsokte hjalpa en full stackars borttappad tjej men alla hade vi det sjukt trevligt. Vi upptackte att dessa killar ju faktiskt var riktigt goa gubbar sa nu har vi sagt att vi ska ses i Thailand. Hoppas verkligen att det blir sa. Dagen efter spenderades vid Lagunen (vi kan avsloja att Rebecka och Simon inte riktigt var valkomna dar, iaf pa 48 timmar...) Det var inte sa farligt som det later, (MEN ROLIGT) lite oskyldigt fotdoppande bara...typ. Hrm..
Vi tog en (eller fem) ol med killarna igarkvall och fick aven traffa den mytomspunna legendariske Adam. Denne stockholmare hade trashat skaningarnas hostel innan de kom dit, och det sjuka var att de kande honom sen innan! It's a small world indeed!
Nu sitter vi pa flygplatsen i Brisbane och vantar pa var flight. Vi hade sammanlagt tolv timmars vantetid har och vi har hittills lyckats sova bort fem. Men nu ar vi peppade pa Vietnam dit vi kommer imorgon bitti.
Tjodeloo nu ska vi lagga upp lite bilder.
Puss och kraam
Vi hittade Nemo!
Det blir inga nya bilder idag heller, vi glomde att ta med kamerasladden och nu sitter vi har pa internetcafet. Vadret ar helt underbart, idag var det 34 grader och stralande sol. Vi nojde oss med att ligga i skuggan och lasa vid poolen.
Igar... Aaaaah! Var ska man borja? Vi gick upp tidigt och begav oss till hamnen dar en 25 meter lang catamaran lag fortojd och vantade pa oss. Vi bosatte oss pa dacket i foren dar man kunde ligga pa nathangmattor precis ovanfor vattnet. Pa resan ut till revet larde vi kanna tva osterrikiskor som vi eventuellt ska ga ut med ikvall. Det tog tva timmar att komma ut till revet, och sedan borjade det roliga. Vi hade gatt med pa att prova att dyka med tuber, och lyckades hamna i forsta gruppen tillsammans med tva stirriga amerikaner. Lite nervost var det allt, men var nar dykarintruktoren ansiktsmalade oss med solstift (Elin fick cyklop och Rebecka blev en vampyrkatt) sa slappnade vi av lite. Val i vattnet (som for ovrigt var 27 grader varmt, mmmm) med tuber, vikter, bla smurfdrakt och hela koret var det hela mycket spannande, och det gick fort att vanja sig vid att andas under vattnet. Det var skithaftigt! Instruktoren Simon tog oss med pa en tur over en del av revet, som djupast var vi nere 6 meter under ytan, och vi var bl.a. ca. en meter fran en stor stingrocka. Vi hittade Nemo!! Och massor av Doris! Efter dyket som varade i ungefar i en halvtimme var vi i extas, och begav oss genast ut for att snorkla och upptacka revet pa egen hand. Det var jattevacker, och vi fick se allt som vi hade velat se. Vi sag en jattestor skoldpadda!! Och en haj fran baten, blackfiskar och mangder av fiskar, stora som sma, i regnbagens alla farger. Det var en hellyckad dag!
Annars solar vi bara (ja, vi anvander solskyddsfaktor), laser, spelar yatzy, forsoker socialisera oss med det torra folket pa hostelet (men igar lyckades vi faktiskt att fa tva nya vanner. Svenskar i och for sig, men anda...), och badar, badar, badar!
For fem minuter sedan bokade vi fallskarmshopp fran 14000 feet hojd, det motsvarar ca. 4200 meter. (HJALP!) <Rebecka (WIIIE)< Elin. Det ska bli av pa lordag... Ah, herregud. < Rebecka.
Vi lever pa havregrynsgrot, mackor och pasta. Samma sak varje dag. Ikvall ska vi fa gratis champagne hela kvallen, det ar namligen Ladies' night pa en klubb har nagonstans.
Vi aterkommer med uppdateringar efter det odesdigra hoppet pa lordag. Forhoppningsvis overlever vi och kan uppdatera med lite bilder...
Fortsatt lasa sa fortsatter vi att skriva.
So long!
Elin och Rebecka
Sydneybilder!
Pa forsta flyget till Bryssel. Antligen pa vag!
Elin ar hrrrmm... turist utanfor vart hostel i Sydney.
Klippor vid The Gap. Har ser man bada andarna av Sydney samtidigt.
Var guide utan lokalsinne - Jess.
Vi unt Die Operahause.
Kvallen med Partybussen!
Sista dagen pa vart hostel i Sydney.
Det var segt att ladda upp bilder har pa hostelet, men vi laddar upp fler en annan dag. Nu ar vi i Cairns och har ar dt 31 grader i skuggan pa dagarna. Det ar minst sagt tropiskt klimat, och vi ser ut som tva tropiska kraftor efter en dag vid "Lagunen" (en gigantisk pool har i Cairns, jattesnygg). Det gar pelikanerpa stranderna, och det ramlar mangos fran traden. Igar sag vi en jattestor fladdermus som Rebecka forst trodde var en liten apa.
Idag har vi bokat en tur till Barriarrevet, dit vi aker med en catamaran imorgon och snorklar hela dagen. Undervattenskamera ar inkopt.
Vi bor pa hostelet Caravella Backpackers, dar vi hade bokat ett 6-mannarum, men blev visade till ett 2-mannarum. Ja, tack, sa vi och dar bor vi garna. Vi avslutar med en bild pa Bondi Beach i Sydney.
Hej svej!
Howdy mates!
Resan fortsatter i samma tema: tur i oturen. Om flygresan har vi redan berattat. Elin har fatt tillbaka sin vaska i komplett skick, och nu sover hon skavfotters med den varje natt. Samma dag som vi fatt den lyckliga nyheten kom vi in till vart rum for att upptacka att alla guidebocker (4 stycken tjockisar pa ca 600 sidor vardera) + Rebeckas tva tjockisromaner var sparlost FORSVUNNA! Vi misstankte genast tjockisen pa slafen under Rebeckas, da hon mystiskt plotsligt checkat ut samma morgon. Vi blir deppade. Igen. Efter att ha svurit over vart olyckliga ode hela dagen bestamde vi traff med vinflaskan, for att dranka vara sorger. Det gick SKITBRA! Det slutade med att vi hamnade pa en partybuss (ja, det ar lika sjukt som det later). Vi aterkommer till detta lite senare i inlagget.
Igar sken solen och det var jattevarmt. Vi tog oss en harlig promenad under tradkronorna i den Kungliga Botaniska Tradgarden. Valdigt fint. Elin har hittat ett framtida bostadsprojekt (hon ska typ bo i en fagelholk, i ett gigantiskt trad). Darefter tog vi en svang ut mot Operahuset och kopte mumsig svalkande fruktsallad pa Circular Quay. Vi hoppade pa en farja som tog oss ut till Taronga Zoo (ja, Emilie, djur ar alltid skojsigt). Dar fick vi komma oga mot oga med bl.a. kangurus, elefanter, VOMBATER!!! (JA! REBECKA FICK SE EN RIKTIG!!!), krokodiler, gorillor (som spande roven), emus och hoppande moss. Vi sag en orm som at upp en jattestor kanin. Det var lite labbigt. Vi brande vara axlar i den stekande solen (Elin fick arets snyggaste bonnebranna! Hahah, skitkul!). (Ok, ni fattar att vi alskar parenteser vid det har laget). Efter lite shopping atervande vi till hostelet dar vi upptackte att bockerna saknades. Efter att ha borjat dranka sorgerna med vin pa hostelet drog vi vidare till Agnes och Maria fran Trollywood (varlden ar liten). De bodde i en lagenhet som luktade rokelser pa 24:e vaningen, tillsammans med spyende kineser. Agnes visste ett asbra partystalle, sa vi drog dit (Sidebar). Efter lite dansande och olande dok tva till trollhattebor upp, namligen Erik och Rasmus (den sistnamnde kande vi egentligen inte, men numera ar vi basta vanner). De berattade om den mytomspunna, legendariska PARTYBUSSEN, aven kallad Route 69, som de glatt och onyktert var passagerare pa under bussens pubrunda i Sydney. Vi hakade pa gruppen och lyckades efter lite vita logner snika oss pa partybussen. Agnes daremot var inte riktigt lika smidig, sa hon fick inte folja med. Den har bussbiljetten kostar annars 40 dollar, alltsa cirka 240 svenska kronor. Vi var pa valdigt gott humor, och annu gladare nar de borjade dela ut olkuponger! Sammanfattningsvis: en gratis pubrunda, nya basta vanner och en stalker till Rebecka i Kalifornien... (I say no more...)
Vaknade idag med bakvikt. Bestamde oss for att slappa och drog till Bondi beach dar vi kollade pa Erik och Rasmus som forsokte surfa. Nu har vi sand overallt. Och tro det eller ej, nar vi kom tillbaka till hostelet vantade bockerna dar pa oss i receptionen. Vem vet var de har hallit hus, men nu ar de tillbaka! Tur i oturen!
Imorgon drar vi till Cairns dar vi ska bo pa ett omtalat hostel som drivs av den mycket saregna froken Gloria. See you! Simma lugnt!
Puss och banan fran Sydney
SYDNEY
Flygresan var lang och anstrangande. 27 timmar allt som allt, och somn var en bristvara. Daremot fick vi se ett himla haftigt askovader nar vi flog over Australien. Hela planet skakade och utanfor var himlen helt kolsvart men da och da lystes den upp av enorma blixtar. Vi trodde vi skulle do. (Elin trodde det iaf...) Val framme i Sydney (levande) fick vi det trevliga meddelandet att vi var i Sydney men Elins vaska var det inte. Kort alltsa. Sa nu lever vi bada i Rebeckas vaska. Elin har shoppat lite vasentligheter for forsakringspengar. Forhoppningsvis far vi vaskan imorgon. Nu vet vi hur det kanns att leva som en asket.
Val framme i Sydney slogs vi av varmen och solen. Det pendlar mellan 25-30 grader, och igar var det helt fantastiskt vader. Vi har varit pa Bondi Beach och solat fast inte badat for det var iskallt. Vi har sett operahuset och Sydney Harbour Bridge. Det var coolt. Jess har varit var personliga guide utan lokalsinne, sa det har varit ett aventyr!
Vi kan iallafall konstatera att vi har gjort en fulltraff nar det galler hostelet! Det ar skona manniskor, hyfsat frascht for att vara ett hostel, skona sangar (fast fula), centralt, stora enskilda badrum men framfor allt: BILLIGT!! Vi bor i ett sexmanna-rum tillsammans med nagra andra som kommer och gar lite som de vill. De sover just nu. Pa kvallarna lagar vi pasta med tomatsas i koket och dricker mojito pa doda barer dar Moon River skralas ut ur en dalig hogtalare fran en annu samre sangerska. (Okej, detta var igar. Aterkommer for mer uppdateringar...)
Rebecka hade inga forvantningar om Sydney men hon blev valdigt overraskad (positivt) (mamma, jag kommer inte hem) (jag bara skoja). Nej, skamt asido, vi bada alskar Sydney. Alla ar valdigt trevliga och tillmotesgaende och det ar overlag valdigt fint har. Vattnet ar turkos-blatt och klipporna ser ut som avhuggna kakor (Elin kom pa det sjalv!) Idag fick vi uppleva Sydneys shopping, och bada konstaterade att det var outstanding. Bra, billiga och annorlunda klader sa antagligen kommer vara vaskor att vara annu mer fulla nar vi aker harifran. Lite latt oroande... Vi hade visat er fantastiska Sydney med hjalp av digitala fotografier men i nulaget gar det inte att ladda upp...:( Sa vi far aterkomma med detta ocksa.
Annars ar allt toppen. Snart ska vi spela kort. Hoppas att ni ar avundsjuka, annars blir vi ledsna.
Tjolahej och hopp pa er allesammans. Vi ses i februari!
Dopparedan!
Nervositeten har helt lagt sig, nu vill jag bara iväg! NU ÅKER VI!!
Vi ses om tre månader!
ADIOS AMIGOS!
Dan före doppare dan!
Det känns lite som dagen innan julafton. Kanske ännu mer som dagen innan julafton när man var liten; pirret, förväntingarna, nyfikenheten, rädslan, ångest för att man inte vill att det ska börja för då kommer det så småningom att ta slut. Ja, som ni hör så är det en hop med känslor som inte riktigt går att kanalisera och som inte har någon annanstans att ta vägen än ut genom munnen (och som vittne för detta påstående kan jag kalla Rebecka!) Snart ska jag iväg och säga hej då till farmor och önska henne god jul. Hahaha det är en så absurd känsla så det går inte att beskriva. Men så är det och imorgon smäller det!
Då...
Imorgon!
Imorgon åker vi! Det är inte klokt! Tiden har gått ruskigt fort det senaste. Dagarna har bara försvunnit i röran som uppstår när man har massor av saker att fixa. Det är inte ens roligt att behöva ta tag i allting längre, så som det var i början.
I början av oktober började jag "packa" bara för att känna att resan närmade sig. Mitt packande då bestod mest i att leta rätt på saker jag kunde tänkas behöva, prova att lägga dem i olika fack på ryggsäcken och sortera dem. Men ju närmare resan kom, desto mindre lust hade jag att leta efter sladdar, adaptrar, minneskort och andra (ofta elektroniska) tillbehör. Det tål att nämnas att jag och Elektronik aldrig har haft en vidare bra relation till varandra. Men i början av oktober var detta letande rentav roligt. Jag kunde avsätta en halvtimme till att leta efter USB-sladden till iPoden, bara för att slutligen känna tillfredsställelsen när jag såg den ligga sorterad jämte sina kompisar Kamerasladd och Mobilsladd, och känna att nu var nog resan lite närmare. När det är två dagar kvar är det plötsligt inte lika roligt längre. Dels är man ständigt uppbokad. Vänner som man inte har träffat på ett tag ringer och vill träffas. Jag vill träffas, självklart, men det tar tid. Och sedan står jag där klockan tio på kvällen i fullständig resefeber/panikångest och har absolut inte en halvtimme att ägna åt min stackars gamla iPod. Jag stressar upp hela min familj och får dem att hjälpa mig i mitt desperata letande. Mitt letande är vid det här laget inget metodiskt, grundligt letande. Nej, det är snarare en kombination av flygigt vevande armar, ben som springer upp och ner i trappan, hyperventilation, och rotande med skakiga fingrar bland kläder och andra pinaler utan att riktigt titta ordentligt. Efter ungefär en timmes kaos hittar mamma det gröna lilla elektroniska monstret i min (ja, MIN) egen handväska. Jag blir lugn för en stund.
Problem med att sova är ett annat resefenomen. Min hjärna lyckas liksom inte varva ner riktigt utan ligger som en laptop i standby-läge: surrar och lyser, fast ingenting händer. Inatt hade jag till slut lyckats somna, men vaknade mitt i natten av att mobilen ringde. Klockan var 5:02. Förvånat såg jag att numret började med +61. "Hallå?" svarade jag, hest och nyvaket. "Shchcchrrrrssscccchh", svarade telefonen. "Hallå? Är det någon där?", säger jag. "Is this Rebecka?", svarade telefonen. Det visade sig att det var Jess, min australiensiska vän, som lyckats nå mig på min mobil från andra sidan jorden. Det blev ett väldigt ensidigt samtal, där jag knappt hörde henne och hon knappt hörde mig, men det var skönt att höra hennes röst igen - och resan kändes plötsligt närmare än någonsin. När jag efter en lång stunds brottningsmatch med hunden om min säng lyckades somna drömde jag om mig och Elin och hur vi hittade bortglömda sandstränder någonstans på andra sidan klotet. Det kommer att bli magiskt...
I lördags hade vi avskedsfest hemma hos Elin. Det var Asien-tema och de flesta hade klätt ut sig. Det var roligt att se alla en sista gång, och fest blev det. Här kommer lite bilder:
OBS! Ni som villha vykort skickade till er under resans gång: snälla ge mig era adresser, jag orkar inte leta upp alla. :P
/Rebecka
