Pa ostfronten intet nytt
Nu har vi varit i Phnom Penh i tre dagar, och idag ar faktiskt den sista. Imorse bokade vi biljetter till Siem Reap, dit vi aker imorgon bitti. Skoj skoj.
Igar var en handelserik dag. Vi at varldens godaste frukost, mycket innovativt med musli, frukt och yoghurt i pannkakan, men gott. Sedan tog vi en tuk-tuk till Killing Field. Tuk-tukforaren blev mycket lycklig nar han fick hora att vi skulle aka sa langt. Vi lyckades dock pruta ner priset till halften av det han sa fran borjan.
Killing Fields var som det later, ingen speciellt glad upplevelse. Vi fick ihop en grupp med en engelsktalande guide som visade oss elandet med ett stort leende pa lapparna. Hur klarar de av det? Vi fick borja med att se ett minnesmonument som de har byggt. Det var som en jattestor monter (17 hyllor hog for att minnas datumet Khmer Rouge gick in i Phnom Penh - den 17 april). Varje hylla var full av manniskoskallar fran offren. Langst ner lag massor av klader fran offren som har hittats runt omkring pa killing fields. Det hela var valdigt makabert. Guiden berattade hur manniskorna blivit dodade, de flesta var intellektuella och aven manga kvinnor och barn miste livet dar. 86 massgravar fanns runt omkring pa omradet och man uppskattar antalet manniskor som blev mordade dar till cirka 20 000. De som kom till Killing Fields var fangar fran S21-fangelset, dar de flesta redan hade blivit torterade.
Idag ar Killing Fields en valdigt fridfull plats. Fullt av fjarilar och trollslandor som flyger runt i det hoga graset. Allting ar valdigt tyst. Men man blir fortfarande pamind om vad som hande dar da det standigt efter regnovader flyter upp klader och benrester fran de som blev dodade och begravda i massgravarna. Det var obehagligt nar guiden pekade pa nagot pa marken som man trodde var pinnar och sa att det var ben. Eller skrap som faktiskt var klader som manniskorna hade pa sig. Metoderna man anvande var fruktansvarda och varje ar halls en minnesceremoni.
Efter det hemska med mycket intressanta besoket motte vi upp var tuk-tukchauffor som hade vantat pa oss utanfor. Han fragar glatt om vi vill aka till "shooting range" och skjuta honor. Vi var inte riktigt pa humor for det efter besoket pa Killing Fields. Istallet akte vi till Silverpagodan. Den har gangen med t-shirt istallet for sjal. BIG DEAL ELLER?
I alla fall sa kom vi in den har gangen. Sjalva silverpagodan som ar en av manga pagodor pa omradet var inte sarskilt imponerande. Den ar kand for att han ett golv helt gjort av silverplattor. Synd bara att de hade tackt over i princip hela golvet med mattor. Lite trist. Men det fanns mycket annat fint att se. Byggnaderna var valdigt fina och det fanns en jattestor vaggmalning pa en mur. Det var en typisk turistattraktion, men det var kul att fa ha sett.
Vi glomde visst att de var lucia igar. Sag det forst pa eftermiddagen. Vi korde var egen version pa hotellrummet. Rekvisita: Vit filt, vit t-shirt med ol-logga pa, en gron klanning och gul sarong virade runt huvudet som en krans, en ficklampa och sist men inte minst en kamera for att dokumentera spektaklet. Valdigt annorlunda. Men skitballt.
Vi sitter lite pa nalar just nu. Vara planer pa att vara i Koh Pha ngan pa nyar gick lite i stopet da det var omojligt att hitta boende dar nar vi forsokte igar. Vi tankte till slut: skit samma, nyar ar alltid overskattat anda, sa vi satsar pa Koh Chang istallet. Vi har mailat ett stalle och fragat om vi far boka dar, men de har inte svarat an. Vi vantar i en och en halv timme till, sen skiter vi i dem.
Igar var det den tredje advent= 3 drinkar. Men Phnom Penhs uteliv sog rumpa. Sa vi sparar en tills senare.
Idag har vi inte gjort nagonting. Vi at frukost pa MAMA och sen drog vi till shoppingcentrat, for vi hade inget battre for oss, och de hade AC.
For att gora er extra avundsjuka kan vi klaga lite pa varmen har: DET AR FOR VARMT! En halvtimme ute i solen och vi ar doda. 33 grader i skuggan. Usch.
Vi fattar att ni vill ha bilder, men det tar en evighet att ladda upp dem. Sorry! Vi ska forsoka nagon dag nar vi har annu mindre att gora, och nar internet ar gratis.
Puss och kram
Lia suhn hao-y!
Campuchea
Vi ar alltsa i Kambodja, narmare bestamt Phnom Penh (som ar huvudstaden). Det finns inte sa mycket att beratta om resan fran Saigon. Vi maste erkanna att vi saknar kaffet och phon. Vi kom pa oss sjalva med att vara riktigt fortjusta i Vietnam, och framfor allt Saigon! (vem hade kunnat ana...!?) Men men, vart forsta intryck av Kambodja var inte sa tokigt det heller. Vi lyckades komma med en kanonbuss som var nagot som vi skulle kunna kalla service-minded. De fixade visum vid gransen och vi fick tom se Mr Bean pa vagen. Tummen upp till Sapaco! Vi fattade forst inte att vi hade kommit fram till Phnom Penh, da forsta anblicken av staden gav intrycket av att den var valdigt liten (allt ar litet i jamforelse med Saigon). Men allting ar valdigt rent har, och fargglatt. Aven pa de graaste gatorna kan man hitta en munk i skrikig orange som lyser upp hela bilden. Har finns jattefina byggnader som vi upptackte idag, tack vare var bibel Lonely Planet (amen) som hade gjort upp en alldeles lysande promenadplan at oss. Vi fick se marknader, pagodor, en elefant och apor som sprang runt i parken. Har finns aven en betydlig skillnad mot Saigon, namligen de valsignade Tuk-tukarna! Det har blivit vart favoritresesatt.
Vi blev forst (och ar fortfarande) lite forvirrade over valutan. Det gar namligen inte att ta ut riel (som ska vara landets officiella valuta) i bankomaterna, utan bara amerikanska dollar. Vi var vana fran Vietnam att de ofta sa priset i dollar men att man betalade i dong. Men har verkar det som att man betalar med dollar ocksa. Vi bor pa ett guesthouse for 4,50 dollar natten. Ja, vi har kabel-tv men nej, vi har inte Disney Channel... sa nu far vi klara oss med Star Movies.
Imorgon ska vi besoka Killing Fields och Silverpagodan som ska ha ett golv av silver och vara den storsta av pagodor har. Vi gjorde ett gott fosok tidigare idag men blev inte inslappta pa grund av olamplig kladsel. Vada, far man inte ga i stringtrosor och topless?? Nej skamt asido, det rackte inte att svepa en sjal om axlarna, de ville ha en mer bastant tackning. Sa vi gor ett nytt forsok imorrn.
Daremot hittade vi en rolig avdelning pa ett shoppingcenter. En hel vaning med dvd-filmer, serier, skivor, ja allt! Vi spenderade ca tva timmar pa denna gemytliga plats och Rebecka var ca 20 dollar fattigare nar vi gick darifran. (Elin var cirka 30 dollar fattigare!!!) Dar at vi ocksa en gudomligt god sundae. Vi kakade lunch pa ett tapas-stalle. Elin insag att varrullen inte var sa vegetarisk som det stod att den skulle vara. Mitt i var lunch tittade en liten larv upp ur den ena varrullen. AAAARGH sa Elin. Mmmm sa Rebecka, och at upp den. (Varrullen alltsa, inte larven). (De ater faktiskt larver haromkring, det kan val inte vara sa farligt?<Rebecka) (Nej, om man ar acklig! <Elin)
Nu ska vi ut och gora stan osaker. Vi sag att man kan sitta pa mattor pa marken och ata pa nattmarknaden. Sa det ska vi testa, och kanske knapra i oss lite insekter pa kopet...?! Nisse, har far du en resruttplan som vi har sagt ar preliminar: Vi stannar har i ca tva dagar till, sen drar vi till Siem Reap dar vi besoker det maktiga Angkor Wat. Efter det bar det vidare till Sihanoukville dar vi har bokat boende fran den 21 december. Sa dar blire julafton. Vi maste vara i Thailand senast den 4 januari men eftersom vi planerar att fira nyar dar sa blir det forhoppningsvis tidigare an sa. Sa sa ser planerna ut. Btw det ar ca 30 grader har for tillfallet (klockan ar snart 8 pa kvallen).
Amanda, harda ut! vi tanker pa dig och ber for dig i vartenda tempel vi ser! Smsa Rebecka om du onskar dig nagon speciell film, eller nagot annat fint. (Jag har redan kopt True Blood boxen :]<Rebecka)
Det var allt for oss. Vi laddar upp bilder imorgon om datorguden tillater.
Tack och hej!
Xin chao!
Nu raderades precis vart blogginlagg sa vi far skriva om.
Forlat att vi har varit lite daliga pa att uppdatera, men det ar en overgaende fas, vi lovar! Idag har vi faktiskt varit lite aktiva!
Kom till Saigon igar kvall runt klockan atta (bussen var BARA en timme forsenad fran Mui Ne). Vi var lite oroliga att vi inte skulle hinna fa tag i nagra biljetter till Cu Chi-tunnlarna som vi skulle till idag pa morgonen, men det gick alldeles utan problem och allt loste sig pa basta satt.
Imorse drog vi alltsa dit, med en stor buss fullpackad med turister. Cu Chi ar ett distrikt ungefar 2 timmar utanfor Saigon dar det finns ett stort nat av underjordiska tunnlar som vietnameserna byggde och anvande under vietnamkriget. Var guide var en LITEN (typ 1,20) man i 60-arsaldern som sjalv sluppit delta i kriget for att han var larare och behovdes som det. Tunnelnatet ar ungefar 42 kvadratkilometer stort, sa ni kan ana - det ar ganska stort!
Turen var ganska turistanpassad, men vi fick anda se en hel del och ta en kryptur i tunnlarna. Elin var pa vippen till panik. (men det var bara for att jag gick bakom Rebecka och hennes rov var sa himla fin sa jag visste inte vart jag skulle ta vagen<Elin.) (Tack, kara du < Rebecka). De var valdiigt sma (som minst 60 cm hoga, fast inte dar vi gick.) och valdigt morka - folk med klaustrofobi rekommenderar vi stannar hemma. Nagra engelsman gick vilse. Alla stod och vantade pa dem ovanfor marken, vid utgangen. Guiden ropade ner i halet. Vi horde svar nagonstans under jorden ca 50 meter bort. Oops! De dok till slut upp i en fore detta sjukhushala. Skoj.
Numera ar dessa tunnlar hem for kungskobraormar, informerade Chao (var guide) oss om. Han berattade ocksa om hur de vietnamesiska gerillorna gjorde de amerikanska soldaterna till ladyboys, med diverse fallor. Han berattade allt detta valdigt glatt, med ett stort leende pa lapparna. Liiiite laskigt.
Eftermiddagen spenderade vi pa marknaden, shoppandes och iskaffesdrickandes. Vi kommer sakna iskaffet nar vi aker till Kambodja! Vilket for ovrigt ar imorgon. Da hoppar vi pa bussen till Phnom Penh, huvudstaden. Det blir var tjugonde buss raknade vi ut idag!
Vi bor pa samma hotell som sist, och tro det eller ej, HAR FINNS DISNEY CHANNEL! WOHOOO! Fast ingen Zac, for de visar inte High School Musical langre. :( Emilie, vi vet att du hade gjort precis samma sak. Och nej mammor, vi super inte hela tiden, aven fast det kanske later sa. Vi ar mycket ansvarsfulla och nyttiga av oss. Igar at vi jattegoda donuts!! Den friterade bananen ar inte heller helt fel. ;)
Snart ska vi ga och hamta bilderna vi tog med undervattenskameran pa Stora Barriarrevet. Spannande!
Det var allt for oss!
Bilder kommer nar internet gar snabbare an en forlamad dam med rullator. Det vill saga: INTE SNABBT ALLS.
So long vara sma alsklingar!
Vi dricker en drink i advent, det varmer den som frusen ar
Tjabba! Och forlat, for nu ar det vi som ar kassa pa att uppdatera, men vi ar sa upptagna med att sola, dricka drinkar och kolla pa Disney Channel. Nu ska vi se vad som har hant sedan sist:
Efter fem-sex dagar pa Phu Quoc kande vi att vi borjade fa kli i benen. Det var jattefint pa Phu Quoc, men man traffade inte sa mycket folk dar och vi borjade kanna oss isolerade. Sa vi tog baten tillbaka till Rach Gia dar vi hade sadant flyt att vi kom med en buss till Saigon en timma senare. En bra buss den har gangen! Val framme i Saigon vid sjutiden checkade vi in pa ett hotell (ja, hotell, inte guesthouse!) for 14 dollar natten (dvs 7 dollar per person) som var jattefiiint! AC, tv, varmvatten, rena lakan och TOAPAPPER! Vi var overlyckliga. Dessutom var det en stor matfestival i Saigon i parken precis dar vi bodde. Sa det var high life. Hotellet hade proffsig personal som fixade resan till Mui Ne for oss dagen darpa.
Efter ca 5 timmars bussresa kom vi fram till Mui Ne, som i princip ar en strand med tillhorande stad. Har tog vart flyt slut, da vi hade syndat och inte foljt Lonely Planets (amen) tips om att boka boende i forvag. Allt var fullt eller skitdyrt. Till slut checkade vi in pa ett guesthouse som verkade bra, anda tills vi upptackte att vi inte hade nagon elektricitet och darmed ingen AC, och dessutom inget rinnande vatten. Vi ville duscha, och det har tankte vi inte sta ut med! Betalar man 5 dollar natten sa ska man baskemig ha det man betalar for! Vi bestamde oss for att checka ut igen. Men det tyckte inte tanten som agde stallet att vi skulle gora. Hon hade dessutom vara pass. Aj aj aj. Efter en hetsig strid och ett upprort samtal med kvinnans bror i telefon fick vi ge upp och tvingades betala 5 dollar for att fa vara pass tillbaka. Vi var jaaaavligt (ursakta) forbannade. Detta blev vodoo-offer nummer typ 9 (vi har tappat rakningen). Desperata och med hat i sinnet gav vi oss ut pa ny jakt. Det var svarare an vi trodde att hitta nagot boende. Till slut lyckades vi fa napp och denna gangen var det en riktig bjasse vi fick pa kroken! Mini-hotellet lag visserligen pa fel sida av vagen (den som inte ar belagen vid stranden) och var lite avsides, men nar de visade oss vart rum som de sa skulle kosta 15 dollar natten trodde vi att de hade sagt fel. Snyggt inrett, tva stora fina sangar med rena lakan, fungerande AC (visserligen spottade den ut isbitar over Rebecka lite da och da innan vi hade fatt koll pa hur den fungerade) och stort badrum med dusch som fungerade! Garderober och hela kittet. Men bast av allt: DISNEY CHANNEL (hallelujah)!
Vi var forst lite besvikna over Mui Ne. Stranden var inte alls lika fin som pa Phu Quoc och nar vi skulle leta party pa kvallen sa verkade allt forst valdigt dott. MEN! vi lyckades hitta en jattelyxig och flashig bar. Det kandes som att vi var i Los Angeles eller nagot annat cool-stalle. Allt var vitt, och upplyst av lampor i olika farger, och i mitten fanns en pool. En ladyboy dansade (Frankie hette haon) och drinkarna var inte for dyra. Elin tog en Cosmopolitan och Rebecka tog en granatapple-mojito. Mmmmm! (30 kr). Efter ett tag borjade vi bli trakasserade av en ackel-ryss som inte visste vad Sverige var for nagot. Han ville att vi skulle folja med honom till hans kompisar och dricka vin med dem. Det ville inte vi. Han envisades. Vi blev mer och mer irriterade. Snart var hela barens personal plus agarinnan och securitasvakterna engagerade i var obekvama situation och han blev till slut ivaglotsad fran vart bord. Men vi beholl vinet han hade kopt till oss. Hehe. Darefter fick vi lite trevligare sallskap av engelsmannen Tony och Sam som jobbar har som kite-surfinginstruktorer. Alla kite-surfar har. Om man ligger pa stranden ar hela himlen full av bananformade jattestora drakar (i kite-surfing ar man fastspand i en sadan drake och aker med hjalp av den pa ett snowboardliknande foremal pa vagorna). Engelsmannen drog med oss till en annan bar med dansgolv och biljardbord! Jippie! Vi dansade hela kvallen.
Morgonen darpa var inte sa kul. Men Disney Channel (hallelujah) raddade oss. Vi sket helt enkelt i allt den dagen och upptackte till var stora fortjusning att de skulle sanda ALLA High School Musical-filmerna i foljd. Vilken harlig dag! Det storsta problemet den har dagen var helt enkelt hur vi skulle tajma in att ata nagon gang sa att vi inte skulle missa en enda minut i nagon av High School Musical-filmerna. Det slutade med att vi helt enkelt fick ata sent, nar hela maratonet var over. Vi var ganska hungriga da, men vad gor man inte for Zac Efron (mmmmmmm). Vi tycker om honom. Mer an vad vi visste och vad som ar ok kanske.
Idag har vi solat oss roda och avundats alla surfare pa stranden. Imorgon ska vi forsoka prova pa lite vindsurfing.
Annars inget nytt. Idag ar andra advent. Vi har var egen lilla tradition: Vi har latit ljusen i adventsljusstaken bytas ut mot, just det, DRINKAR! (Vi tar varannan vatten, vi lovar!) Sa andra advent= 2 drinkar. Ni kan ana vart det har kommer att sluta!
Nu ska vi boka boende infor julen. Vi siktar pa Sihanoukville i Kambodja. Hall tummarna for oss, och fortsatt att fjolla er med pepparkaksbak och annat trams.
PUSS och KRAM
fran era vordnadsfulla dottrar, systrar och vaninnor.
Amen.
Bilder Vietnam
Rebecka och den beromda Pho-soppan (aka var frukost hela tiden) pa stallet i Saigon som hade serverat Bill Clinton!
Torkade rakor som saldes som godis pa marknaden i Saigon
Ett vanligt overgangsstalle i Saigon. Det garegentligen inte att fanga pa bild men trafiken var SJUK!!
Vart fina rum i Saigon, om lite stokigt men sa har ser det ut pa varenda stalle nar vi har gjort oss hemmastadda.
Hus pa Le Loi, Saigon
I hamnstaden Rach Gia i vantan pa baten.
Solnedgang i Rach Gia. Det var en himlans charmig stad.
Var FIIIIIIINA bungalow.
Var FIIIIIIIINA strand.
Sun Set On The Beach
Phu Quoc
Ni ar kassa! Vad ar detta? Tror ni vi skriver for var egen skull eller? Att det ar kul att sitta i 35 gradiga rum utan ac och forsoka fa dessa asiatiska datorer att fatta vad det ar vi vill? Nej nu far ni faktiskt ta och skarpa er och borja kommentera mera! Vi kraver minst 10 kommentarer pa detta inlagg annars vette fasen vad som kommer att handa... Vi ar beroende av uppdateringar hemifran och vi vill vara sakra pa att vi gor er grona av avund! Sa, KOMMENTERA MERA!!!
Resan till Phu Quoc var ett mindre helvete. Bussen skulle komma och hamta oss klockan 20 over 8, och tidspessimister som vi ar (iaf Rebecka) sa steg vi upp vid halv sju. Kopte frukost hos en liten dam, baguetter med allt mjligt spannande i... mums! Halv 8 satt vi utanfor resebyran dit bussen skulle komma och hamta oss. Det tal att namnas att i Saigon (ja, egentligen hela Vietnam) ar man tvungen att saga "NO THANK YOU!" varannan minut till varenda forsaljare som kommer och vill erbjuda sina "speciella" varor. Det enda vi koper ar frukt. Bussenh var saklart forsenad. Vi borjade vrida lite pa oss och blev lite smatt oroliga, men kvinnan pa resebyran forsakrade oss om att bussen skulle komma om tio minuter. Tre kvart senare kom den. Da var klockan alltsa 20 over 9. Det var en liten buss med valdigt tranga saten och vi blev framflyttade till platsen med mest utrymme for benen. Vi kande oss sjukt uppassade och nastan lite obekvama. Ingen pa bussen kunde ens lite engelska, och det kandes som att de gjorde narr av oss hela tiden. Vi stannade pa nagon liten metmarknad dar vi skulle kka lunch men sa fort vi klev ur bussen sa var femhundra blickar fixerade pa oss. Inte sa kul. De tva herrarna som korde bussen tittade och pekade pa oss hela tiden. Sa sa de nagot och skrattade jattehogt och odiskret. Vi har hittat vodoo-offer nr. 5 och nr. 6.
Nar vi borjade narma oss staden Rach Gia dit vi skulle borjade vi bli oroliga att vi skulle hamna nagon helt annanstans. Folk borjade slappas av pa olika platser och vi sag inte skymten av den busstation dar vi hade forestallt oss att vi skulle ga av. Efter nagra lama forsok att jamfora landsvagarna med karten i Lonely Planet (amen) sa visade vi desperat kartan for de otrevliga busschaufforerna. Forst flinade han bara at oss men vi stod pa oss och bad honom peka ut var vi var. Tillslut lyckades vi fa oss forstadda och blev avslappta pa ratt stalle vid hamnen dar vi skulle ta baten till Phu Quoc dagen darpa. Vi checkade in pa ett litet guesthouse dar vi betalade 28 kr per person och natt. Helt ok for oss tankte vi anda tills det var dags att sova. Det var namligen sa att strombrytaren som kontrollerade lampan var densamma som kontrollerade flakten. Wohow! Vi hade nu ett val; sova med lampan tand, eller svettas ihjal i vara drommar. Det fick bli med lampan tand. Rebecka fick ta pa sig en san dar ogonbindel som vi hade snott pa ett flygplan. Men skit samma, man far det man betalar for. Mitt i natten vaknade vi av att toaletten gav ifran sig ett misstankt ljud. Det lat ungefar sahar: blouglaglougbloa. typ, jattehogt. AH tankte vi och borjade asgarva. Det hela kandes en smula komiskt.
Efter att ha tagit oss igenom nattens bravader tog vi oss till hamnen dar vi smakade den lokala Phon, innan vi gick pa baten. resan tog ca tre timmar och under hela farden spelades det samsta av samsta i den vietnamesiska filmhistorien. (tror vi iaf) Val framme pa Phu Quoc gick vi pa en buss som tog oss till andra sidan on och den storsta staden pa on, Duong Dong. Darifran gick vi till Long Beach dar vi tillslut lyckades hitta det boende som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Hittills hade vi bara sett en grusig landsvag men nu oppnade sig plotsligt havet framfor oss och ett litet paradis uppenbarade sig. Vi blev visade till en bungalow, ca 50 meter fran stranden, som var enkel men valdigt mysig. Flatade vaggar och tak, myggnat som sanghimmel och ett stort, frascht badrum. For detta betalar vi 70 kr per person och natt. Igarkvall firade vi med drinkar pa stranden dar vi hade utsikt over solnedgangen i orange och cerise. Vi kakade middag pa samma stalle som for ovrigt hette Sun Set On The Beach. Sen gick vi och lade oss. (tidigt)
Idag har vi bara solat och atit varldens godaste pannkakor till frukost. Vattnet ar ca 27-28 grader varmt och har en behaglig nyans av ljusgron. Stranden ar milslang och sanden alldeles ren, vi hade inte kunnat onska oss battre! Nu forsoker vi att ladda over lite bilder, (gratis internet:)). Glom inte FOR GUDS SKULL att kommentera!
Glad forsta advent!
Ngoctrang (kryptiskt, va?)
Nu ar vi i Vietnaaaaaaam, och strosar pa gator som vi inte har en aning om hur man uttalar namnet pa. Vi tar det fran dar vi slutade:
Vi tog avsked av vara nyfunna vanner i Cairns och fick skjuts av en skitsur chauffor (vodoo-offer nr. 3), flog till Brisbane, vantade i Brisbane i 12 LAAAAANGA timmar (fast Rebecka sov). Tog planet till Kuala Lumpur (Malaysia for den obildade), flygvardinnan hade jatteroliga klader pa sig. I Kuala Lumpur var planet forsenat nagra timmar, typ (eller en) och nar vi val kom pa planet kraftigt sura och trotta och hungriga kommenterade en flygvard (BIG LOSER) att vi maste vara (I quote) "really close friends, because you have the same pimple, HAHAHAHA". JAVLIGT kul. Inte! Han blev vodoo-offer nummer 4, ingen tvekan om saken.
Det forsta som hande i Saigon var att vi blev blasta av en taxichauffor som ville ha mer betalt an vad han fortjanade. Ok, taxin kostade typ 175 spann (det tog 40 minuter), sa det var egentligen inte dyrt, men ratt ska vara ratt.
Vi har foljt Lonely Planet (amen) slaviskt och de tipsade om Phang Ngu Lao for alla backpackers. Sa vi akte dit. Vi behovde inte ens ga tio meter forran vi blev uppraggade av en sot liten kvinna som vaaaaldigt garna ville att vi skulle bo pa hennes familjs guesthouse. Vi blev intresserade nar hon sa att det kostade 5 dollar natten. Hon tog oss in pa Saigons minsta och trangsta stig/grand/labyrint och visade oss ett frascht och ratt stort rum med tva dubbelsangar. Varsin for oss. SCORE! Tv pa rummet (DISNEY CHANNEL), eget badrum (utan lampa, OCH utan toapapper. Det ar tankt att man ska spola sig i roven med en SLANG! Iskallt vatten for ovrigt. Men idag snodde Rebecka papper pa ett lyxigt cafe), flaktar som ar heeelt ok. Dessutom en vacker utsikt rakt in i grannens vardagsrum.
Forsta dagen chillade vi en stund, trotta efter flygresan, och sedan drog vi ut for att bekanta oss med Saigon. Det gick sadar. Allting heter nagot med Lai Lei Loi Lao, phnang Ngu Ngung Nguyen typ. Vi tappade genast bort oss. Da menar vi genast. Efter tio minuter var vi bombsakra pa att vi aldrig skulle hitta tillbaka till vart rum. Men glada i hagen letade vi upp en turistinformation och bad om en karta. Det hjalpte inget vidare. Vi at mat som var gudooomlig efter all flygplansskit och denna middag bestaende av Chicken cashewnuts, Chicken chili lemongrass, ris, ol och cola kostade cirka 35 kronor per person. Vi blir inte ruinerade.
Det tog oss sakert 30 minuter att hitta tillbaka till vart rum bland alla slingriga grander. Dessforinnan var vi overtygade om att vi skulle bli till roadkill. Vi hade hort om trafiken i Saigon innan, att den skulle vara helt galen, men inte trodde vi att det skulle vara sjalvmordsforsok att ga over vagen. (Mamma, jag ropade ditt namn nagra ganger i panik, horde du mig? <Rebecka). Nu har vi kommit pa tekniken, det ar i princip bara att blunda och ga. Ok, kanske inte. Man tar ett steg i taget, och ska inte vara radd for att stanna mitt i vagen. Idag fick vi till och med applader nar vi modigt/dumdristigt forsokte korsa en av Saigons storsta och mest trafikerade gator. Sen somnade vi gott.
Idag vaknade vi glada och friska (forutom Elin som lat som en vindrutetorkare utan spolarvatska i halsen). Nu har hon kopt Strepsils sa ni behover inte oroa er. Lonely Planet (amen) hade tipsat om en liten latt rutt pa 6 timmar runt stan. Vi tankte, den drar vi pa tva. Den tog nio. Men vi sag mycket fint. Bl.a. ett sporegn, inte sa kul. Skamt asido, vi kakade den omtalade (ALLA skriver om den dar soppan!!) soppan Pho. Vi at den pa ett stalle som stolt skyltade med att de hade serverat Bill Clinton (6 stora tavlor inne i lokalen visade den smilande personalen jamte den smatt obekvama Bill). Soppan bestar av buljong, nudlar, biffkott och hackad graslok. Sedan far man sjalv tillsatta lite vad man ville. De tillbehor som vi fick var koriander, salvia (tror vi. Det smakade lakrits), groddar (MMMM), chilli och lime. Typ som en vietnamesisk kottsoppa. Det var himmelskt! (Tal att namnas att det kostade mindre an 15 kronor per person.) Vi besokte en stoor marknad som salde alltifran torkade rakor till klader och smycken. Det var som en liten minihimmel. Efter detta tog vi oss en valbehovlig paus pa Cafe X, som Lonely Planet (amen) hade tipsat oss om. Vi drack iskaffe, iste och jattelyxiga glassbakelser. Det hela var mycket exklusivt, i en villa i fransk kolonialstil. Vart att beratta ar att det vietnamesiska kaffet ar sa gott som alla sager. Kramigt, fylligt och smakrikt! Oh lalalala!
Andra smasaker vi sag var Notre Dame, det gigantiska postkontoret, nagot palats av nagot slag, nagra pagodor och fullt av vietnameser! Turister ar faktiskt inte sa valdigt vanligt har. Vi ar coola.
Idag har vi bokat en ny resa. Destination: Phu Quoc! En sa kallad "paradis-o". Eftersom vadret inte ar jatteroligt har, och himlen tacks av ett vitt avgasmoln sa langtar vi lite (mycket) efter sol och bad. Vi drar i overmorgon, sa imorgon blir var sista dag har, for den har gangen.
Vi shoppar sa hor av er med era onskelistor (ej for stora saker). Allt ar skitbilligt. Idag kopte Rebecka en vaska for 15 spann, och ett armband for en femma.
Nu ska vi dricka bars!
Tack och hej (vi vet inte hur man sager hej da pa vietnamesiska, men vi kan hitta pa nagot som later som vietnamesiska:)
Nguyen Phu Phong Cho Thue
:)
Bilder Cairns
Rebecka framfor Lagunen i Cairns
Tva coolingar som dyker i Barriarrevet!
Rebecka och var kara van Alinka!
Vi och skanepagarna. Fran vanster: Simon, Rebecka, Joakim, Fagel-Erik, Elin
Bakom kameran: Engelskmannen
Haha, paniken innan fallskarmshoppet (som aldrig blev av)...
Elin pa soldacket pa catamaranen, pa vag ut till Barriarrevet.
Det var allt for den har gangen, nasta gang blir det mer vietnamesiskt, sa att saga. :D
Party!, Antiklimax!, Party!
Drommen som nastan gick i uppfyllelse... Vi akte dit for att hoppa. Glada i hagen, Rebecka livradd efter att hon last att man visst ofta dor pa sanna har saker. Men men, vi kom fram och fick sla ner oss pa deras hogkvarter i vantan pa det stora hoppet. En obehaglig (acklig) kines med bristfalliga engelskkunskaper fick den stora aran att halla i sakerhetsgenomgangen. Det tog ca 2 minuter och vi forstod knappt halften. Nar Rebecka fick det glada beskedet att "Yo an aj gonna lamp togetel!" blev vi plotsligt valdigt bekvama med situationen. ....NOT! Vi hamnade i gruppen som skulle hoppa sist, och efter typ tre timmars vantan akte vi antligen ut till flygfaltet. Dar fick vi vanta ytterligare pa att de andra skulle hoppa fore oss, sa det var ju bara till att se och lara. Nu var vi taggade! Just denna dagen hade det varit lite ostadigt vader i Cairns men vi tankte, jaja vi hoppar med regnet! :) Sen sprack det upp men lagom tills vi skulle hoppa blev det mulet igen. Instruktorerna sa att det var bast att ta en paus medan det varsta drog over sa vi akte alla tillbaka till hogkvarteret. Men efter ett tag kom den smilande kinesen och sa NO MORE LUMP TODAJ. Sa det var bara att satta sig i bussen igen och aka tillbaka. GANSKA surt. Som tur var sa kunde vi fa pengarna tillbaka men vi var minst sagt nerslagna over att ha spenderat en hel dag pa att titta pa andra som hoppade utan att fa gora det sjalva.
Pa kvallen hade vi stamt traff med vara skaningar. Vi kande oss oppna for en kvall i alkoholens tecken (forlat mamma Lena, men vi var inte pa bra humor!) Vi gick till killarnas hostel och dar satte kalaset igang. Det skulle ha blivit utgang men vadret gjorde sa att vi planerade om. Vi var en svang pa McDonald's, nagra utforskade Lagunen pa nattetid (fast man egentligen inte fick som det stod pa stora skyltar runt om i hela Cairns) (DET GJORDE DET INTE!! < Rebecka.), andra forsokte hjalpa en full stackars borttappad tjej men alla hade vi det sjukt trevligt. Vi upptackte att dessa killar ju faktiskt var riktigt goa gubbar sa nu har vi sagt att vi ska ses i Thailand. Hoppas verkligen att det blir sa. Dagen efter spenderades vid Lagunen (vi kan avsloja att Rebecka och Simon inte riktigt var valkomna dar, iaf pa 48 timmar...) Det var inte sa farligt som det later, (MEN ROLIGT) lite oskyldigt fotdoppande bara...typ. Hrm..
Vi tog en (eller fem) ol med killarna igarkvall och fick aven traffa den mytomspunna legendariske Adam. Denne stockholmare hade trashat skaningarnas hostel innan de kom dit, och det sjuka var att de kande honom sen innan! It's a small world indeed!
Nu sitter vi pa flygplatsen i Brisbane och vantar pa var flight. Vi hade sammanlagt tolv timmars vantetid har och vi har hittills lyckats sova bort fem. Men nu ar vi peppade pa Vietnam dit vi kommer imorgon bitti.
Tjodeloo nu ska vi lagga upp lite bilder.
Puss och kraam
Vi hittade Nemo!
Det blir inga nya bilder idag heller, vi glomde att ta med kamerasladden och nu sitter vi har pa internetcafet. Vadret ar helt underbart, idag var det 34 grader och stralande sol. Vi nojde oss med att ligga i skuggan och lasa vid poolen.
Igar... Aaaaah! Var ska man borja? Vi gick upp tidigt och begav oss till hamnen dar en 25 meter lang catamaran lag fortojd och vantade pa oss. Vi bosatte oss pa dacket i foren dar man kunde ligga pa nathangmattor precis ovanfor vattnet. Pa resan ut till revet larde vi kanna tva osterrikiskor som vi eventuellt ska ga ut med ikvall. Det tog tva timmar att komma ut till revet, och sedan borjade det roliga. Vi hade gatt med pa att prova att dyka med tuber, och lyckades hamna i forsta gruppen tillsammans med tva stirriga amerikaner. Lite nervost var det allt, men var nar dykarintruktoren ansiktsmalade oss med solstift (Elin fick cyklop och Rebecka blev en vampyrkatt) sa slappnade vi av lite. Val i vattnet (som for ovrigt var 27 grader varmt, mmmm) med tuber, vikter, bla smurfdrakt och hela koret var det hela mycket spannande, och det gick fort att vanja sig vid att andas under vattnet. Det var skithaftigt! Instruktoren Simon tog oss med pa en tur over en del av revet, som djupast var vi nere 6 meter under ytan, och vi var bl.a. ca. en meter fran en stor stingrocka. Vi hittade Nemo!! Och massor av Doris! Efter dyket som varade i ungefar i en halvtimme var vi i extas, och begav oss genast ut for att snorkla och upptacka revet pa egen hand. Det var jattevacker, och vi fick se allt som vi hade velat se. Vi sag en jattestor skoldpadda!! Och en haj fran baten, blackfiskar och mangder av fiskar, stora som sma, i regnbagens alla farger. Det var en hellyckad dag!
Annars solar vi bara (ja, vi anvander solskyddsfaktor), laser, spelar yatzy, forsoker socialisera oss med det torra folket pa hostelet (men igar lyckades vi faktiskt att fa tva nya vanner. Svenskar i och for sig, men anda...), och badar, badar, badar!
For fem minuter sedan bokade vi fallskarmshopp fran 14000 feet hojd, det motsvarar ca. 4200 meter. (HJALP!) <Rebecka (WIIIE)< Elin. Det ska bli av pa lordag... Ah, herregud. < Rebecka.
Vi lever pa havregrynsgrot, mackor och pasta. Samma sak varje dag. Ikvall ska vi fa gratis champagne hela kvallen, det ar namligen Ladies' night pa en klubb har nagonstans.
Vi aterkommer med uppdateringar efter det odesdigra hoppet pa lordag. Forhoppningsvis overlever vi och kan uppdatera med lite bilder...
Fortsatt lasa sa fortsatter vi att skriva.
So long!
Elin och Rebecka
Sydneybilder!
Pa forsta flyget till Bryssel. Antligen pa vag!
Elin ar hrrrmm... turist utanfor vart hostel i Sydney.
Klippor vid The Gap. Har ser man bada andarna av Sydney samtidigt.
Var guide utan lokalsinne - Jess.
Vi unt Die Operahause.
Kvallen med Partybussen!
Sista dagen pa vart hostel i Sydney.
Det var segt att ladda upp bilder har pa hostelet, men vi laddar upp fler en annan dag. Nu ar vi i Cairns och har ar dt 31 grader i skuggan pa dagarna. Det ar minst sagt tropiskt klimat, och vi ser ut som tva tropiska kraftor efter en dag vid "Lagunen" (en gigantisk pool har i Cairns, jattesnygg). Det gar pelikanerpa stranderna, och det ramlar mangos fran traden. Igar sag vi en jattestor fladdermus som Rebecka forst trodde var en liten apa.
Idag har vi bokat en tur till Barriarrevet, dit vi aker med en catamaran imorgon och snorklar hela dagen. Undervattenskamera ar inkopt.
Vi bor pa hostelet Caravella Backpackers, dar vi hade bokat ett 6-mannarum, men blev visade till ett 2-mannarum. Ja, tack, sa vi och dar bor vi garna. Vi avslutar med en bild pa Bondi Beach i Sydney.
Hej svej!
Howdy mates!
Resan fortsatter i samma tema: tur i oturen. Om flygresan har vi redan berattat. Elin har fatt tillbaka sin vaska i komplett skick, och nu sover hon skavfotters med den varje natt. Samma dag som vi fatt den lyckliga nyheten kom vi in till vart rum for att upptacka att alla guidebocker (4 stycken tjockisar pa ca 600 sidor vardera) + Rebeckas tva tjockisromaner var sparlost FORSVUNNA! Vi misstankte genast tjockisen pa slafen under Rebeckas, da hon mystiskt plotsligt checkat ut samma morgon. Vi blir deppade. Igen. Efter att ha svurit over vart olyckliga ode hela dagen bestamde vi traff med vinflaskan, for att dranka vara sorger. Det gick SKITBRA! Det slutade med att vi hamnade pa en partybuss (ja, det ar lika sjukt som det later). Vi aterkommer till detta lite senare i inlagget.
Igar sken solen och det var jattevarmt. Vi tog oss en harlig promenad under tradkronorna i den Kungliga Botaniska Tradgarden. Valdigt fint. Elin har hittat ett framtida bostadsprojekt (hon ska typ bo i en fagelholk, i ett gigantiskt trad). Darefter tog vi en svang ut mot Operahuset och kopte mumsig svalkande fruktsallad pa Circular Quay. Vi hoppade pa en farja som tog oss ut till Taronga Zoo (ja, Emilie, djur ar alltid skojsigt). Dar fick vi komma oga mot oga med bl.a. kangurus, elefanter, VOMBATER!!! (JA! REBECKA FICK SE EN RIKTIG!!!), krokodiler, gorillor (som spande roven), emus och hoppande moss. Vi sag en orm som at upp en jattestor kanin. Det var lite labbigt. Vi brande vara axlar i den stekande solen (Elin fick arets snyggaste bonnebranna! Hahah, skitkul!). (Ok, ni fattar att vi alskar parenteser vid det har laget). Efter lite shopping atervande vi till hostelet dar vi upptackte att bockerna saknades. Efter att ha borjat dranka sorgerna med vin pa hostelet drog vi vidare till Agnes och Maria fran Trollywood (varlden ar liten). De bodde i en lagenhet som luktade rokelser pa 24:e vaningen, tillsammans med spyende kineser. Agnes visste ett asbra partystalle, sa vi drog dit (Sidebar). Efter lite dansande och olande dok tva till trollhattebor upp, namligen Erik och Rasmus (den sistnamnde kande vi egentligen inte, men numera ar vi basta vanner). De berattade om den mytomspunna, legendariska PARTYBUSSEN, aven kallad Route 69, som de glatt och onyktert var passagerare pa under bussens pubrunda i Sydney. Vi hakade pa gruppen och lyckades efter lite vita logner snika oss pa partybussen. Agnes daremot var inte riktigt lika smidig, sa hon fick inte folja med. Den har bussbiljetten kostar annars 40 dollar, alltsa cirka 240 svenska kronor. Vi var pa valdigt gott humor, och annu gladare nar de borjade dela ut olkuponger! Sammanfattningsvis: en gratis pubrunda, nya basta vanner och en stalker till Rebecka i Kalifornien... (I say no more...)
Vaknade idag med bakvikt. Bestamde oss for att slappa och drog till Bondi beach dar vi kollade pa Erik och Rasmus som forsokte surfa. Nu har vi sand overallt. Och tro det eller ej, nar vi kom tillbaka till hostelet vantade bockerna dar pa oss i receptionen. Vem vet var de har hallit hus, men nu ar de tillbaka! Tur i oturen!
Imorgon drar vi till Cairns dar vi ska bo pa ett omtalat hostel som drivs av den mycket saregna froken Gloria. See you! Simma lugnt!
Puss och banan fran Sydney
SYDNEY
Flygresan var lang och anstrangande. 27 timmar allt som allt, och somn var en bristvara. Daremot fick vi se ett himla haftigt askovader nar vi flog over Australien. Hela planet skakade och utanfor var himlen helt kolsvart men da och da lystes den upp av enorma blixtar. Vi trodde vi skulle do. (Elin trodde det iaf...) Val framme i Sydney (levande) fick vi det trevliga meddelandet att vi var i Sydney men Elins vaska var det inte. Kort alltsa. Sa nu lever vi bada i Rebeckas vaska. Elin har shoppat lite vasentligheter for forsakringspengar. Forhoppningsvis far vi vaskan imorgon. Nu vet vi hur det kanns att leva som en asket.
Val framme i Sydney slogs vi av varmen och solen. Det pendlar mellan 25-30 grader, och igar var det helt fantastiskt vader. Vi har varit pa Bondi Beach och solat fast inte badat for det var iskallt. Vi har sett operahuset och Sydney Harbour Bridge. Det var coolt. Jess har varit var personliga guide utan lokalsinne, sa det har varit ett aventyr!
Vi kan iallafall konstatera att vi har gjort en fulltraff nar det galler hostelet! Det ar skona manniskor, hyfsat frascht for att vara ett hostel, skona sangar (fast fula), centralt, stora enskilda badrum men framfor allt: BILLIGT!! Vi bor i ett sexmanna-rum tillsammans med nagra andra som kommer och gar lite som de vill. De sover just nu. Pa kvallarna lagar vi pasta med tomatsas i koket och dricker mojito pa doda barer dar Moon River skralas ut ur en dalig hogtalare fran en annu samre sangerska. (Okej, detta var igar. Aterkommer for mer uppdateringar...)
Rebecka hade inga forvantningar om Sydney men hon blev valdigt overraskad (positivt) (mamma, jag kommer inte hem) (jag bara skoja). Nej, skamt asido, vi bada alskar Sydney. Alla ar valdigt trevliga och tillmotesgaende och det ar overlag valdigt fint har. Vattnet ar turkos-blatt och klipporna ser ut som avhuggna kakor (Elin kom pa det sjalv!) Idag fick vi uppleva Sydneys shopping, och bada konstaterade att det var outstanding. Bra, billiga och annorlunda klader sa antagligen kommer vara vaskor att vara annu mer fulla nar vi aker harifran. Lite latt oroande... Vi hade visat er fantastiska Sydney med hjalp av digitala fotografier men i nulaget gar det inte att ladda upp...:( Sa vi far aterkomma med detta ocksa.
Annars ar allt toppen. Snart ska vi spela kort. Hoppas att ni ar avundsjuka, annars blir vi ledsna.
Tjolahej och hopp pa er allesammans. Vi ses i februari!
Dopparedan!
Nervositeten har helt lagt sig, nu vill jag bara iväg! NU ÅKER VI!!
Vi ses om tre månader!
ADIOS AMIGOS!
Dan före doppare dan!
Det känns lite som dagen innan julafton. Kanske ännu mer som dagen innan julafton när man var liten; pirret, förväntingarna, nyfikenheten, rädslan, ångest för att man inte vill att det ska börja för då kommer det så småningom att ta slut. Ja, som ni hör så är det en hop med känslor som inte riktigt går att kanalisera och som inte har någon annanstans att ta vägen än ut genom munnen (och som vittne för detta påstående kan jag kalla Rebecka!) Snart ska jag iväg och säga hej då till farmor och önska henne god jul. Hahaha det är en så absurd känsla så det går inte att beskriva. Men så är det och imorgon smäller det!
Då...
Imorgon!
Imorgon åker vi! Det är inte klokt! Tiden har gått ruskigt fort det senaste. Dagarna har bara försvunnit i röran som uppstår när man har massor av saker att fixa. Det är inte ens roligt att behöva ta tag i allting längre, så som det var i början.
I början av oktober började jag "packa" bara för att känna att resan närmade sig. Mitt packande då bestod mest i att leta rätt på saker jag kunde tänkas behöva, prova att lägga dem i olika fack på ryggsäcken och sortera dem. Men ju närmare resan kom, desto mindre lust hade jag att leta efter sladdar, adaptrar, minneskort och andra (ofta elektroniska) tillbehör. Det tål att nämnas att jag och Elektronik aldrig har haft en vidare bra relation till varandra. Men i början av oktober var detta letande rentav roligt. Jag kunde avsätta en halvtimme till att leta efter USB-sladden till iPoden, bara för att slutligen känna tillfredsställelsen när jag såg den ligga sorterad jämte sina kompisar Kamerasladd och Mobilsladd, och känna att nu var nog resan lite närmare. När det är två dagar kvar är det plötsligt inte lika roligt längre. Dels är man ständigt uppbokad. Vänner som man inte har träffat på ett tag ringer och vill träffas. Jag vill träffas, självklart, men det tar tid. Och sedan står jag där klockan tio på kvällen i fullständig resefeber/panikångest och har absolut inte en halvtimme att ägna åt min stackars gamla iPod. Jag stressar upp hela min familj och får dem att hjälpa mig i mitt desperata letande. Mitt letande är vid det här laget inget metodiskt, grundligt letande. Nej, det är snarare en kombination av flygigt vevande armar, ben som springer upp och ner i trappan, hyperventilation, och rotande med skakiga fingrar bland kläder och andra pinaler utan att riktigt titta ordentligt. Efter ungefär en timmes kaos hittar mamma det gröna lilla elektroniska monstret i min (ja, MIN) egen handväska. Jag blir lugn för en stund.
Problem med att sova är ett annat resefenomen. Min hjärna lyckas liksom inte varva ner riktigt utan ligger som en laptop i standby-läge: surrar och lyser, fast ingenting händer. Inatt hade jag till slut lyckats somna, men vaknade mitt i natten av att mobilen ringde. Klockan var 5:02. Förvånat såg jag att numret började med +61. "Hallå?" svarade jag, hest och nyvaket. "Shchcchrrrrssscccchh", svarade telefonen. "Hallå? Är det någon där?", säger jag. "Is this Rebecka?", svarade telefonen. Det visade sig att det var Jess, min australiensiska vän, som lyckats nå mig på min mobil från andra sidan jorden. Det blev ett väldigt ensidigt samtal, där jag knappt hörde henne och hon knappt hörde mig, men det var skönt att höra hennes röst igen - och resan kändes plötsligt närmare än någonsin. När jag efter en lång stunds brottningsmatch med hunden om min säng lyckades somna drömde jag om mig och Elin och hur vi hittade bortglömda sandstränder någonstans på andra sidan klotet. Det kommer att bli magiskt...
I lördags hade vi avskedsfest hemma hos Elin. Det var Asien-tema och de flesta hade klätt ut sig. Det var roligt att se alla en sista gång, och fest blev det. Här kommer lite bilder:
OBS! Ni som villha vykort skickade till er under resans gång: snälla ge mig era adresser, jag orkar inte leta upp alla. :P
/Rebecka
Packa Peckos kappsäck
Life is a highway and I'm gonna ride it
Every day's a winding road, yeah
Japp, nu packas det för fullt. Det är fortfarande massor av småsaker som ska fixas, och jag går ständigt runt med känslan att det är någonting som jag har glömt. Väldigt frustrerande. Annars är det bankkoder och bankkort som ska införskaffas, ficklampa och fällkniv har inhandlats, passen ska kopieras, likaså flygbiljetter och visumhandlingar. Rätt kläder ska väljas, rätt låtar ska laddas in i iPoden och rätt böcker ska packas ner i handbagaget. Bilden ovan föreställer mitt "pack-golv" just nu.
Jag kan inte riktigt fatta att vi snart åker. Vi har längtat så himla länge efter det här, så det hela känns mer som en dröm än någonting annat. Men nu har ju till och med våra föräldrar kommit överens om vilken tid vi ska åka hemifrån för att vara på flygplatsen i tid.
När folk frågar när vi åker kan man numera svara: "Nästa tisdag". Det känns lite läskigt, faktiskt... MEN SKITKUL!
Låttexten är från Kimya Dawson's My Rollercoaster. Se den här: http://www.youtube.com/watch?v=Lqr7l8lrqUg
/Rebecka
Äntligen påväg...
Inte ens en månad kvar! Vi har precis spikat ett grymt boende i Cambodia. Man bor på stranden i trädhus eller hängmattor. Ingen elektricitet, inget rinnande vatten, inga turister. Awesome!
GALET!
GALET!!!!
Ny design
/Rebecka
